En serie
2013-01-31 @ 23:42:03
Sjukskriven
Precis som rubriken lyder så blev jag idag sjukskriven för mitt mående. Börjar med 2v i taget så får vi se vad som händer. Läkaren förklarade det så bra,hon sa att under livets gång så har man en ryggsäck och den packas hela tiden med olika saker. När det blir för mycket tungt och väskan fylls så tar det stopp och man måste börja tömma. Att tömma tar oftast lika lång tid som att fylla.
Fick även sömntabletter att testa då jag senaste nätterna inte kommit till ro utan varit vaken,för att sen sova på dagen. Jag sa att jag inte ville ha något som knockar en helt för man lär ju kunna höra om barnen vill något,och inte vara som bakis när man vaknar. Fick några som skulle vara bra och inte ha dessa effekter. Hon tyckte att jag skulle ta dessa för att få sova ikapp mig lite och sen testa utan,dock ska jag vänta tills mange är hemma nattetid. Nu ska han jobba 4 nätter med start inatt.
Det som gjorde att jag tog tag i saken och ringe hälsocnetralen imorse var att jag fick höra något som skar i hjärtat nå enormt igårkväll när jag kom hem från jobbet. Mange berättade att när han och Liam hade legat i hans säng för att läsa godnatt saga så hade Liam sagt "jag tycker inte om mamma" rätt upp och ner. Mange blev väl lite ställd men frågade varför och han svarade "mamma är dum,hon är inge glad". Att inse hur mycket ens barn ser och förstår är inte roligt,jag vill vara en glad mamma som orkar busa och stojja. Därför måste det nu tas tag i.
Kan skriva mycket mer men ska gå och lägga mig,kroppen är ur balans.
Fick även sömntabletter att testa då jag senaste nätterna inte kommit till ro utan varit vaken,för att sen sova på dagen. Jag sa att jag inte ville ha något som knockar en helt för man lär ju kunna höra om barnen vill något,och inte vara som bakis när man vaknar. Fick några som skulle vara bra och inte ha dessa effekter. Hon tyckte att jag skulle ta dessa för att få sova ikapp mig lite och sen testa utan,dock ska jag vänta tills mange är hemma nattetid. Nu ska han jobba 4 nätter med start inatt.
Det som gjorde att jag tog tag i saken och ringe hälsocnetralen imorse var att jag fick höra något som skar i hjärtat nå enormt igårkväll när jag kom hem från jobbet. Mange berättade att när han och Liam hade legat i hans säng för att läsa godnatt saga så hade Liam sagt "jag tycker inte om mamma" rätt upp och ner. Mange blev väl lite ställd men frågade varför och han svarade "mamma är dum,hon är inge glad". Att inse hur mycket ens barn ser och förstår är inte roligt,jag vill vara en glad mamma som orkar busa och stojja. Därför måste det nu tas tag i.
Kan skriva mycket mer men ska gå och lägga mig,kroppen är ur balans.
Jobbhelg
Kvällskvisten
2013-01-23
Står i köket och funderar på om jag ska göra varma mackor eller inte. Tanken var att vi skulle göra såna men maken har somnat med äldsta så här står jag alltså ensam,känner inte för att göra nå just nu. Tror jag ordnar något annat att stoppa i maggen så får det bli mackor imorgon istället. Jag och Liam måste gå upp kl 05.15 för att hinna med bussen som går 06.11. Tror det kommer bli svårt att få upp herrn,han som vill sova på morgnarna. Verkar som att han har blivit lite för van med gipset för nu vill han inte ta bort det..hoppas bara jag slipper några utbrott på bussen eller så,han har ett fruktansvärt morgonhumör,ärvt från vem?
Pratade med syster idag,snart dags att flytta hemifrån för henne och jag ska åka upp när det är dagen D. Kan nog bli mysigt,skruva ihop lite möbler och en flaska vin..eller vad säger du? =)
Idag har varit en sån där grå dag,ett mellanting. Varken bra eller dålig,lite mer bra kanske för att jag hann umgås med en vän.
Nu kurrar magen så det är hög tid att ordna något och sen sjunka ner i soffan framför sveriges mästerkock.
Pratade med syster idag,snart dags att flytta hemifrån för henne och jag ska åka upp när det är dagen D. Kan nog bli mysigt,skruva ihop lite möbler och en flaska vin..eller vad säger du? =)
Idag har varit en sån där grå dag,ett mellanting. Varken bra eller dålig,lite mer bra kanske för att jag hann umgås med en vän.
Nu kurrar magen så det är hög tid att ordna något och sen sjunka ner i soffan framför sveriges mästerkock.
Ge mig en fin strand och värmande luft
Min sida av saken
Något som jag kan förundras över är hur folk tänker.
Människor i dagens samhälle tar för givet att om man ler,är trevlig och kanske tom skrattar så mår man bra. För inte kan väl en glad och social person må dåligt?!
Vi förväntas jobba heltid,ta hand om hem och familj samtidigt som man ska tacklas med problem av olika slag. Det behöver inte ens vara problem,man kanske måste kämpa för något som tar mycket kraft och tid. Alla har vi krav på oss,krav på hur man ska vara,hur man är som förälder,hur en bra vän är,hur man gör ett bra arbete osv osv.
Har man en gång varit deprimerad har man lättare att bli det igen,och har man varit det två gånger är det ännu större sannolikhet att man blir det även en tredje gång. Absolut inte säkert men mycket troligt,kan gå flera år mellan gångerna.
Känns som att man måste förklara hur det funkar för var och varann person. När någon frågar hur man mår så svarar man alltid "bra" fast egentligen kanske man borde säga som det är,tror att man låter bli bara för att man vet hur besvärad personen som frågat blir av svaret om det inte är det man förväntar sig.
Självklart ter sig en depression olika för alla människor och man kan aldrig säga att "du är inte deprimerad för sådär var inte jag" eller "är du deprimerad,varför? du verkar inte må dåligt".
Just för mig så funkar inte riktigt det här med planeringen som jag vill. Orken finns liksom inte där mer än till det som är nödvändigt. Utsidan ler men insidan gråter. Typ.
Det som gör mig lite fundersam är att denna gång vet jag inte riktigt vad orsaken är,vad som utlöst tillståndet. Eller jo det kanske jag gör när jag tänker efter,men det måste vara mer än så.
Jag har alltid kunnat boka in saker långt i förväg,tex träffar med vänner,möten och liknande. Nu känns det som att jag inte ens kan göra det dagen innan. Jag kan säga ja till att göra något tex imorgon,men när morgondagen väl kommer kan jag vara trött och matt i kroppen. Inte känna för att vilja vara bland folk och få lätt ångest över att behöva gå utanför dörren.
Att behöva förklara varför man kanske avbokar samma dag är inget jag känner att jag har kraft till,så ni som umgås med mig..Tänk på det,orkar jag inte så är det så. Det sista man behöver är vänner eller familjemedlemmar som blir sura och börjat muttra. Jag kommer fokusera på det JAG mår bra av,vara med den/dom som jag känner ett lugn med. Sen kan man ha bättre dagar,inte bra men BÄTTRE. Och då kanske man är mer eller mindre "normal" i andras ögon men för att sen somna kl 19 och inte vakna fören samma tid fast på morgonen därefter.
Jag kan skratta och jag kan le men du behöver inte fråga varje gång om jag mår bra då och tro att allt har återgått till det normala. Man kan ha roligt även om det kostar mer av kroppen och knoppen.
Skulle jag gå ut med en vän eller bara ta ett glas vin hemma så behöver inte folk tänka "men hur kan hon göra si eller så om hon mår dåligt?". Och återigen så handlar det om att man gör det man själv känner att man klarar av just då och får en att kanske glömma den där inre smärtan för ett tag.
Jag tänker inte försvara vare sig mig eller mina handlingar,vill någon dömma så varsågod.
Jag har gått igenom alldeles för mycket för att ens ta åt mig av andras åsikter.
Huvudsaken att jag inte glömmer bort mig själv så får andra tycka och tänka vad dom vill.
I nöden prövas vännen,eller någon annan.
Har en massa att skriva just nu men av respekt till en och annan person så gör jag inte det. Kort och gott kan jag säga att jag är less på att vi ska behöva stå ensamna. Men det är inget att göra åt,vissa får mer att bära och handskas med än vad andra får. Det sägs ju att man inte får mer än man klarar.
Har tvätt tid 22-01 ikväll,kommer dock inte ta så lång tid för det blir bara två maskiner. Kände bara att jag ville ha bort tvätten fort och få allt torrt direkt.
Elias är fortfarande febrig och slö,har inte ätit ordentligt sen i torsdags. Han dricker iallafall,men inte lika mycket som i ett friskt tillstånd. Pratade med rådgivningen och imorgon ska jag ringa till hälsocentralen för att boka en läkartid,det kan u vara så att han behöver antibiotika för nått. Tydligen så är den här flunsan som går väldigt långdragen.
Sista dagen med gips för Liam imorgon. Tidigt på torsdag morgon tar jag och han bussen till plåsterhuset. Först ska vi till öron där dom förbereder alla barn för op om man inte ligger inne redan. Vi ska va där kl 7 och innan vi åker hemifrån ska han ha op duschat. Blir en oerhört tidig morgon med andra ord. Hoppas bara att han får komma in fort så att han slipper vara fastnade så länge. Själva ingreppet när dom tar bort stiften i armen tar bara 4min och då åker gipset av samtidigt. Sövningen och uppvaket är det som tar tid,vi beräknas dock få åka hem till lunch eller strax därefter.
Kommer ett till inlägg snart,med en annan inriktning.
Ny vecka
Att gå som timvikarie är både skönt och ett inrre stressmoment. Det är skönt att kunna styra hur mycket man vill jobba och när,men det är samtidigt väldigt ångestframkallande när halva månaden har gått och man inte har fått jobba så mycket. Idag ringde ena chefen (har ju två arbetsplatser) och bokade upp mig på några pass denna vecka,bla hela helgen. Det känns skönt. Hade pratat med Jonna om att gå ut på lördag men det kanske får skjutas längre fram eller så får jag dricka med måtta. Ska ju orka upp på söndag morgon.
Inatt har Elias sovit någolunda bra men varit vaken två timmar på kvällen,som tur var satt jag uppe och slapp bli väckt sent på natten. Febern håller i sig och han sitter här bredvid mig. Liam är på dagis och härjar.
Måste försöka undvika att ge honom alvedon och ipren,även om febern är hög. Varför undrar ni då. Jo för att han blir så dålig i magen av all febernedsättande.
Hade tänkt gå till Jenny idag men det är oxå något som får bli en annan dag. Från att inte ha haft något inbokat förutom på tor så har jag nu endast ons och tor ledigt istället. Men som sagt,skönt att ha fått ihop lite jobb även den här månaden.
Får se hur lillen mår på ons,om det blir dagis för honom på tor eller inte. Kanske blir så att jag får åka med Liam till sjukhuset och Mange är hemma med Elias,istället för att vi båda skulle ha åkt som det var tänkt. Återstår att se.
Många som är sjuka nu,bara 4st barn på ungarnas avdelning.
Måste gå till bibblan här i centrum och kopiera papper som ska skickas till akassan.
Nu ska vi förflytta oss till soffan för lite djungelhjul.
Den nakna sanningen
Brukar ni få konstiga fix idéer? Tex att man bara MÅSTE bita på en tablett som man helst inte ska bita på,eller att man måste göra något annat som man inte bör?
Jag tog nyss en järn tablett och dom är i kapslar som man inte bör bita på,men idag var just en sån dag där jag var tvungen att göra det där förbjudna. Tur att det inte var något värre.
Här har vi fått sjukstuga i helgen,Elias har hög feber och skällhosta så han blir hemma imorgon och förmodligen på tisdag. Hostan kan han ju gå med ett tag och ändå vara på dagis,men febern lär få försvinna. Han har sovit dåligt senaste två nätterna så får se hur denna blir. När man är van att ha barn som alltid sover bra nattetid så blir man lite smått galen när det ändras,speciellt när man dessutom är ensam för att maken jobbar tolv timmars pass.
Var bjuden på födelsedagsfika idag som vi tyvärr fick skippa.
På torsdag är det ääääntligen dags för Liam att bli av med stiften i armen och gipset. Hade ju tid förra veckan men eftersom att han blev sjuk då så fick det skjutas fram. Nu håller vi tummarna att han inte blir smittad av lillebror.
För er som undrar hur det går med viktväktarna så kan jag meddela att det går inte alls. Kände redan på mötet att jag inte mådde tillräckligt bra för att köra igång,tyvärr. Och med att jag inte mår nå bra menar jag rent psykiskt. Inte att jag var på väg att bli sjuk som i en förkylning eller liknande.
Två gånger i mitt relativt korta liv har jag varit deprimerad,första gången när jag klev ur Jehovas Vittnen och andra gången när en kompis tog livet av sig. Jag känner igen hur kroppen beter sig och vad som vankas men har försökt att förtränga det en längre tid. Inte det bästa man kan göra men vill man inte må dåligt så blundar man för hur man känner sig tills det tar stopp och man måste lyssna på kroppen och knoppen. Jag ska ta mig i kragen och boka en tid på hälsocentralen,även om jag mest troligt vet hur besöket slutar. Medicinering och samtalskontakt.
Jag skulle kunna välja att inte skriva om detta,låtsas som att allt är tipp topp för er som läser. Det tänker jag dock inte göra,bloggen handlar om min osminakde vardag och det här är just den. För dom som umgås mest med mig är detta ingen nyhet.
Annnars så är det lite saker som händer i kulisserna,inget speciellt men tillräckligt för oss.
I juni firar jag och mange 10år tillsammans plus att han fyller 30 i dec så därför har vi tänkt åka utomlands i sep. Fira båda sakerna. Vi har aldrig varit på en resa tillsammans och han har aldrig varit utomlands överhuvudtaget så därför ska det bli en barnfri resa. Tycka vad man tycka vill men så har vi valt,en resa med dom små får det bli längre fram när dom kommer minnas händelsen. Tills dess får man göra mysiga rundor i vårat avlånga land.
Imorgon ska karln till sjukhuset för att operera bort en tand efter nattens jobb. Minns hur ont jag hade när jag gjorde det så jag hoppas att han slipper.
Det är så typiskt att det ska ringas om jobb när man inte kan,hoppas jag får nått imorgon.
Nu ska jag kika på lite tv innan sängen kallar,är trött hela dagarna just nu.
En vanlig dag
Loggar in,tittar på skärmen,loggar ut
Snart
Det kommer mera inlägg snart,lovar. Har bara tappat motivationen igen.
Trött
Motivation NOLL!
Hur svarar du?
Något som jag kan fundera på är varför en del biter av en huvudet när man ställer en fråga?! Jag skrev ju i förra inlägget om att det är jobbigt när folk frågar mig när jag ska skaffa körkort,men det betyder inte att jag snäser av dom som frågar utan svarar oftast bara "när det finns möjlighet att spara pengar". Tycker inte är är lönt att vara spydig bara för att jag själv kanske tycker frågan är jobbig.
Jag såg en bild på facebook som vi kan säga handlade om en fin blomma,men bakom blomman stod en sko. Jag frågade vems skon var fast jag redan visste svaret,men trodde egentligen att personen som ägde skon hade en helt annan modell än den jag såg. Därför blev jag fundersam. Det var typ som att det var en babysko man såg men personen som använder den är vuxen. Ja ni fattar,jag trodde som sagt att personen hade en annan modell. En som bor under samma tak som denna person svarade då väldigt bittert,enligt min mening.
Varför? Om man tycker något ser konstigt ut lär man ju få fråga utan att få huvudet bort bitet.
Nu handlade bilden såklart inte om en sko,det var ett exempel.
Här tog vi sovmorgon idag,gick upp kring 8.30 även om vi vaknade till vid sju. Mycket skönt.
Det negativa är att man liksom förskjuter allt under dagen,man kan inte äta lunch riktigt samma tid som man brukar för då blir det så tätt efter frukosten och likadant med middagen. Aja..i landsproblem.
Man blir helt dagvild av dessa röda dagar,men nu är det äntligen vardag. Imorgon vankas det jobb och likaså fre-sön.
Liam sitter och tittar på film och Elias sitter här bredvid mig. Snart startar väl dagens bråk,det är mest sånt nu för tiden mellan dom. Tjafs och skrik om leksaker eller min uppmärksamhet.
Nästa helg ska Liam ev åka till mormor så då blir det bara jag och lilleprutt hemma eftersom att pappan i huset jobbar 06-18.
Satt och kollade på resor igårkväll. Vill verkligen åka iväg och skulle nog tippa på att det blir i aug/sep. Kan behöva ha ett mål med vikten också. Hoppas bara innerligt att man inte tappar motivationen så att allt skiter sig.
Nä nu är det dags att göra lite nytta.
Frågor
Alla som känner mig vet ju att jag inte har lyckats ta körkortet ännu,jag höll på innan vi fick barn men kuggade på uppkörningen några gånger (hade gjort teorin och halkan) och sen fanns det inte pengar att fortsätta. Har inte heller funnits möjlighet att spara till något sådant då jag dels varit helt arbetslös eller föräldraledig,dvs haft låg inkomst.
Självklart är det något som jag vill ha i min ägo men då det kostar en hel del så känns det just nu ganska så långt bort tyvärr.
Körkortet är något som jag kan få ångest över och känner mig misslyckad pga att jag inte har detta.
Jag har inte haft möjlighet att tex övningsköra med någon privat så där fanns det inga pengar att tjäna,har inte heller haft förmånen med ett konto där det funnits pengar som väntat när man blivit 18 eller tagit studenten.
Jag tänker varje dag på denna lilla plastbit som betyder total rörelsefrihet.
Då kan ni ju kanske tänka er hur otroligt jobbigt,ledsamt,drygt och irriterande det är när man får höra "och näääääär ska du skaffa körkort då?" från folk.
Okej om det är folk som man inte känner speciellt bra,då har jag full förståelse för en sån fråga. MEN om man faktiskt umgås med mig eller åtminstone känner mig lite mer än som bekant då är detta inget man vill höra från en sådan person.
Så tänk er för nästa gång ni frågar något,det kanske inte är någon märkvärdig fråga för just DIG men det kan skapa ett inre kaos hos den du frågar. Oavsett vad det gäller!
Bestämt mig!
Jag har nu bestämt mig för att göra en sak som länge har legat och gnagt i bakhuvudet. Det kommer bli jobbigt,svettigt och tungt men ska det ske så ska det ske NU. Som ni säkert förstått handlar det om viktminskning. Vad jag väger i skrivande stund tänker jag inte delge er men den dagen kommer när ni får veta det. Är inte nöjd med hur man har blivit förslappad och är mer lik en flodhäst än en 26årig kvinna.
Jag vet att man äter helt fel och att motionen måste in i schemat,om det så bara är en promenad på 30min varje dag så måste det göras. Gymma är inget för mig då jag inte vill stå bland massa andra människor,för även om man säger att ingen tittar så är det väl ganska självklart att folk tittar på dom andra i rummet,jag gör det!
Finns så många olika metoder för att gå ner i vikt och jag har valt viktväktarna,säga vad man vill men för mig känns det som rätt sätt.
När jag skriver om detta ämne så börjar halva jag ångra mig redan nu och ser allt det jobbiga,medans den andra halvan vill komma igång direkt. Jag VET ju att när man bara gått ner några kilon i början så kommer man få motivationen att fortsätta.
Totalt vill jag ner ca 20kg till sommaren,realistiskt eller inte spelar ingen roll..det är vad jag VILL och sen om det sker eller inte är en annan femma. Men ner ska jag.
Nästa vecka är första mötet,får se hur det går.
