La mig nån gång efter 23.40 men hade svårt att somna..tog ett bra tag kändes det som..när jag väl somnade drömde jag om liams op,och det var ingen bra dröm..vaknade till dels av den och dels av att mange la sig nån gång vid två..sen dess har jag knappt kunna sova,nu är jag pigg och väntar på att liam ska vela ha mat när som helst..men han verkade somna om för nu vart det tyst med böket där inne..
Nä nu hörde jag plutten igen..han pratar med snutten..

Vet faktiskt inte om jag pallar med hans op..eller jo jag vet ju att jag måste det men det känns inte som att jag vill eller kommer göra det..Just operationen är jag inte orolig över utan allt som kommer därefter..

Kan inte hjälpa att jag kännder det som att det är mitt fel som har fört spalt anlagen vidare,att jag inte skulle ha skaffat barn just för att risken fanns/finns..Om jag kunde skulle jag låta dom operera mig istället för liam,men det kan jag inte..Och där kom tårarna..typiskt...

Känns även som att jag är den svaga och fjantiga av mig och mange just för att jag funderar,grubblar och gråter så mycket..på han märker man ingenting medans jag bara bölar..fast å andra sidan kanske han håller det inom sig,har försökt fråga honom men han säger att just nu tänker han inte på det men att det kanske kommer när man verkligen är där..men jag är nog sån att jag hellre gråter nu en massa så att man kan fokusera på trollet när det väl är dags för op,även om det kommer bli en hel del tårar när man får gå och vänta på att det ska bli klart..usch tänk den väntan,kommer ju kännas som en evighet..
Mange har ju varit med om det förr,två gånger när jag opererats..en gång där i uppsala och en gång här i stan,så han vet ju hur det är att vara på den sidan om narkosen..att vanka fram och tillbaks medans operationen sker.Jag å andra sidan har aldrig varit på den sidan så jag vet inte alls hur det är..

Nä nu verkar liam ha vaknat till helt så det är bäst att ta upp skitis innan han väcker pappa sin..