Det här med ett fungerande nätverk runt sig är väl ganska viktigt? Dom flesta vi känner har ett sådan nätverk,men tyvärr inte vi själva. Jag kan komma på mig själv med att vara avundsjuk på de barn som tex har en mormor/farmor som bara kan höra av sig utan anledning och vilja träffa sitt/sina barnbarn. Avundsjuk åt Liam och Elias,inte för min egen skull. Vi vet inte ens hur det känns när någon frågar om de får ta med sig ett eller båda barnen på något roligt. Det här med barnvakt blir också genast mycket svårare. Vi ber sällan om just den saken,är man van att alltid klara sig själv så drar man sig för att be någon annan om hjälp. Man litar liksom inte på att någon annan kan göra ens "jobb". Men när man faktiskt skulle behöva hjälp med tex barnpassning så blir det ju genast svårare eftersom att man i princip inte har någon att fråga. Känns dumt att fråga vänner men ibland har man inget val. Oftast skiter vi i att fråga och löser det på så vis att någon av oss är hemma helt enkelt. Nu är vi dock bjudna på en 30års fest och det skulle va kul att kunna gå tillsammans..men vi får se..
2013-02-06 @ 21:49:05
