Ligger på jobbet och har rast..vilar skallen från allt tjat som uppstår på en demens avdelning. Det tar psykiskt att få upprepa svar på en fråga över 50ggr på en dag,eller höra någon ropa nonstop. Men men..tur man jobbar med bra personal. Slutar 21.15 ikväll och då blir det en varm dusch så fort jag kommit hem,väldigt skönt att bo så pass nära som vi gör. Imorgon är det 7-20.30 som gäller,med rast 12-16. Tycker det är skönt med delad tur,andra avskyr det. Något som inte direkt underlättar måendet är denna ständiga ångest över hur mycket man ska få arbeta varje månad. Idag tog vi bort bandaget på Liams arm aom sattes efter att gipset rök. Han är lite försiktig och tror att det gör ont om han rör armen. Men det är klart,efter 4v i en och samma position så blir man nog lite stel.Snart är rasten slut och det är dags att göra ett sista ryck innan hemgång om nån timme.Nästa helg vankas det galej,just nu ser jag framemot det och hoppas känslan/orken får stanna tills dess.Hej på er