En timvikaries ångest

Att vara timmis är både bra och dåligt,mest dåligt enligt mig. Man har ångest inför varje månad över hur många timmar man ska lyckas skrapa ihop för att få en lön man klarar sig på. Du måste i princip ha med dig telefonen överallt och aldrig slå av ljudet. Alla kommuner/landsting har säkert olika system men här har vi så att man får själv logga in på en hemsida och knappa in sin tillgänglighet,alltså hur man kan/vill jobba. När det sedan behövs personal får man ett sms från det som kallas bemanningen och då ska man svara ja eller nej,sen dröjer det en stund innan man får ett sms tillbaks om man blivit bokad på passet eller om någon annan fått det. Hela den här grejen med att alltid behöva ha koll på telefonen är ju bara det ett stressmoment. Jag lägger i princip därför aldrig dagsturer som börjar kl 7 just för att slippa rusa upp ur sängen och alltid ha ljudet på så tidigt. Lägger man kvällstur brukar man få sms från kl 10 och framåt så då kan man sova ostört på morgonen.
Det positiva är väl att man faktiskt kan svara nej om något dykt upp trots att man lagt sig tillgänglig och om man behöver/vill vara ledig så låter man bara bli att lägga in något. Man kan på så vis styra helt själv över när man ska jobba.

Överlag så är det ett evigt jagande av timmar och man kan aldrig veta hur mycket jobb det kommer finnas. Kan faktiskt vara så att vissa månader finns det knappt något behov eller att just dom passen man lagt inte får en enda förfrågan.

Idag ringde dock chefen från den avd jag är mest på och gav mig 9pass så det känns väldigt skönt. Då kan ångesten vänta till mars åtminstone. Bra start på helgen!
Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?