Tanken om att kanske ta tag i bloggen igen har slagit mig. Dels för att det är roligt att kunna gå tillbaks och läsa men även för att det många gånger blir en slags terapi. Jag har alltid varit väldigt öppen med mitt och familjens liv,något jag ibland har fått sota för. Men när jag sätter mig och ska skriva vill jag inte behöva tänka innan varje mening om det är någon som kan ta illa upp,jag vill inte behöva censurera en massa. Självklart lämnar jag inte ut vate sig oss som familj eller andra nära och kära med för mycket privat information. Men mycket,och kanske saker som en annan skulle ha tyckt varit privat,delar jag med mig av. Stort som smått. Allt detta kan resultera i att det ibland blir mer,ibland mindre inlägg från dag till dag. Beror helt på om jag har något att skriva,att varje dag skriva vad man gjort bara för att skriva kan bli lite trist.

Okej,jag försöker..det här var starten.