Jobbsök mot varann
Det blir på nått sätt väldigt fel när jag söker jobb och får chansen att gå på intervju. Ponerar att jag får erbjudande om en tjänst och tackar ja till den,då kommer säkerligen Magnus få ett erbjudande också.
För det ligger ju faktiskt till så att vi vill flytta till Luleå och han söker jobb där så fort det finns något för honom att söka. Just idag har han skickat iväg två ansökningar. Så med lite tur,eller otur med tanke på mina ansökningar,får han något erbjudande som resulterar i en flytt.
Men å andra sidan så kan jag inte sitta och vänta på att han KANSKE får något jobb där uppe,jag måste ju faktiskt så länge det inte har hänt tänka att det är här vi kommer bo och leva. Det återstår att se vad som händer,men en flytt kan ju inte ske hur sent som helst med tanke på skolstart osv för barnen.
Jag som endast är timvikarie för tillfället har ju inga svårigheter med att flytta,jobb finns det där också. Men han som har en fast anställning kan ju inte bara säga upp sin tjänst för att flytta till arbetslöshet. Han MÅSTE ha jobb innan vi flyttar.
Det drar i rötterna för mig och jag vill flytta "hem".
Bra med tidsinställda inlägg så att jag kan jobba medans det kommer upp nytt här.
2014-05-22 @ 15:30:00
Jobb idag
Tillbaks till jobbet idag,dock är det enda dagen denna vecka eftersom att jag har vabbat två dagar. Men skönt att få komma iväg iallafall.
För en tid sen sökte jag en tjänst på en avdelning som jag inte trodde att jag hade någon chans på och sökte mest för att söka alla jobb jag har utbildning för. Ingen kan säga att jag inte söker jobb!
Igår fick jag ett mail om att dom vill ha mig på intervju och det var såklart väldigt roligt. Det känns som att ett arbete är sista pusselbiten som måste på plats,helst en flytt först men det verkar dröja,för att man ska känna sig som en "normal" person.
Förut var det jobb,körkort och lite annat..nu är det bara jobbet kvar.
Senare på kvällen fick jag även veta att "min" avdelning som jag jobbar på just nu kommer få en tjänst ledig,mitt i allt,och den tänker jag också söka. Som jag har väntat på att det ska bli en tjänst ledig just där,dock är det ju fler vikarier som kommer söka och hoppet om att få den är rätt långt bort då jag tror att en annan isf går före. Men men..söker gör jag och håller tummarna lite extra.
Nu är det frukostdags!
För en tid sen sökte jag en tjänst på en avdelning som jag inte trodde att jag hade någon chans på och sökte mest för att söka alla jobb jag har utbildning för. Ingen kan säga att jag inte söker jobb!
Igår fick jag ett mail om att dom vill ha mig på intervju och det var såklart väldigt roligt. Det känns som att ett arbete är sista pusselbiten som måste på plats,helst en flytt först men det verkar dröja,för att man ska känna sig som en "normal" person.
Förut var det jobb,körkort och lite annat..nu är det bara jobbet kvar.
Senare på kvällen fick jag även veta att "min" avdelning som jag jobbar på just nu kommer få en tjänst ledig,mitt i allt,och den tänker jag också söka. Som jag har väntat på att det ska bli en tjänst ledig just där,dock är det ju fler vikarier som kommer söka och hoppet om att få den är rätt långt bort då jag tror att en annan isf går före. Men men..söker gör jag och håller tummarna lite extra.
Nu är det frukostdags!
Väderomslag
Ska man skratta eller gråta för det här omväxlande vädret? Nu skiner solen och värmen är påtaglig. Det kryper inom mig att man inte är ute så fort solen skiner men det gäller ju att inte låta E köra på som vanligt idag om han ska bli frisk. Hade feber imorse men sedan dess har den varit neutral,så rent teoretiskt skulle han kunna gå på dagis imorgonbitti eftersom att det då har gått ett dygn. Dock är det lika bra att ha honom hemma en dag extra så jag kör vab även imorgon,pappan är hemma lite mer än idag så det går nog bra. Funderar på om man kanske ska åka och bada då med E för att inte bara sitta inne,och om febern inte kommit tillbaks dvs.
Man märker väldigt tydligt när barnbidraget har kommit för då är det alltid mycket föräldrar som handlar på förmiddagen och alla bunkrar upp med blöjor,tvättlappar,matburkar osv. Jag brukar handla någon dag efter att det kommit just för att slippa mycket trängsel men idag gick det bra,kan ju varit för att vi åkte så tidigt.
Maken har varit borta med jobbet innan hans skift och nu är han där och jobbar,såna dagar är trista när man inte ses på över 12timmar.
Skulle vilja baka något men vet inte vad..tips på bakverk som är lättbakat men kletigt?
Tror jag måste försöka hålla den minsta herren vaken nu,blir ingen bra kväll om han sover denna tid.
Grått ute,lugnt inne
Grått ute även idag,men hellre regn nu än mitt i högsommaren.
Hoppas på fint väder när vi ska till kolmården,inte vidare kul att gå ute i en stor djurpark när det spöregnar.
Elias feber är inte lika hög,ännu,men hänger kvar gör den. Feberyrade lite igårkväll men har sen sovit bra. Klagar mycket på magont,stackarn. Fördelen,om man får säga så,när dom är sjuka är att dom somnar tidigare på kvällen,då hinner man lite mer själv innan man somnar i soffan.
Tror vi åker till affären direkt jag har lämnat Liam på dagis,så har man det gjort och slipper dra ut lillen igen. Beundrar alla ensamstående föräldrar som alltid måste handla och dona med ett eller flera barn. Men å andra sidan blir dom nog väldigt duktiga på att multitaska och ta vara på tiden.
Måste boka lite fotvård och massage snart känner jag,tar inte bort smärtan speciellt länge men för stunden är det skönt.
På lördag ska Liam på kalas hos en kompis och på söndag ska vi ev allihopa på ett annat kalas. Hoppas ingen är sjuk då,men det ska det väl inte vara?!
För lite mer än en månad sen blev en av våra katter,Mysan,överkörd här på våran baksida och det blev en hemsk syn för mig. Som tur var kom en granne som såg alltihop och ringde på dörren. Hade varit hemskt om ingen sagt något och man istället bara sett henne där på vägen av en slump. Efter att hon dog blev den kvarvarande katten,Fisen,lite nedstämd och låg mestadels. Vi bestämde oss för att ta en ny katt från ett djurskydd i söderhamn. Hade tittat på en hona via deras hemsida och skulle åka dit för att titta på henne,kruxet blev bara att vi även hittade en annan,en hane vid namnet Killen. Vi kunde inte välja och det slutade med att båda två fick följa med oss hem.
Så nu har vi tre härliga filurer.
Köpt egen bil har jag ju också gjort,ingen dyr eller flådig men något som jag tar mig fram med. Skönt att slippa krångla med vem som skulle ha den stora bilen titt som tätt.
Dags att göra frukost
En mamma känner oftast rätt
Mycket riktigt,febern kom och den landade på 39,5 grader. Märkte på sommarfesten att han såg hängig ut i frökens knä och ville bara ha saft när det var fikadags. Inte likt honom. Kände på pannan och tyckte han var varm,fick låna dagis termometer som man håller mot pannan men den visade 36,5 och det har han inte ens i friskt tillstånd. Tog våran örontemp så fort vi kom hem och då fick man ett mer riktigt värde.
Blir således VAB för mig imorgon och på onsdag. Skulle han mot förmodan vara dålig även på tor och fre så gör det inte så mycket eftersom att pappan ändå är ledig och kan vara med honom.
Desto värre är det att det lär handlas lite imorgon och då lär jag faktiskt ta med lillen,kan ju inte direkt lämna honom hemma ensam.
Tittar på slumdog millionarie och undrar om jag kommer orka se hela filmen,har somnat nästan i slutet varje gång.
Hemsk film!
Blött
Vips så var värmen borta och ersatt med regn,fast å andra sidan är det välbehövligt att marken får en dusch med tanke på all pollen överallt.
Sommarfest på dagis idag,barnen ska sjunga in sommaren och sedan bjuder dom på fika. Desto tråkigare är att det endast är jag som kommer vara där för grabbarna. Pappan jobbar och ingen annan hade möjlighet att följa. Som tur är förstår väl inte barnen riktigt ännu att dom kan känna saknad av fler släktingar på sånahär tillställningar. Kan tänka mig att det kommer bli svårare med åren att förklara varför det inte är någon farmor,mormor,morfar osv på deras skolavslutningar eller annat.
Elias klagar över magont och visar min modersinstinkt rätt är det feber på ingående. Liam hade samma förra veckan,magont och feber i två dagar. Som vanligt infaller det när en annan har jobb inbokat,men än så länge är det inge feber så jag håller tummarna att jag kan jobba kommande tre dagar.
Många tankar som snurrar nu,känslor som inte riktigt kan placeras rätt. Ska man göra det som känns bra nu eller det som blir bäst i det långa loppet?
Vad ska man göra med sitt yrkesliv,eller snarare obefintliga yrkesliv? Ångesten över att sommaren snart är slut och likaså schemat som jag gått på börjar sakta infinna sig,känslan över att aldrig ha koll på hur mycket man får arbeta från månad till månad är något som hänger över mig. Dumt att oroa sig över det redan nu jag vet,men när pengar är en så stor del av ett vardagligt liv så måste man på nått vis säkra en inkomst.
Plugga vill jag göra,men till vad och när? Känner mig låst med tanke på att maken jobbar 5skift.
Skulle jag gå en distansutbildning måste jag kunna åka iväg på dom obligatoriska träffarna och det går inte om han tex har kvälls eller nattvecka då vi är ensamma om lämning/hämtning på dagis.
Skulle jag gå en distansutbildning måste jag kunna åka iväg på dom obligatoriska träffarna och det går inte om han tex har kvälls eller nattvecka då vi är ensamma om lämning/hämtning på dagis.
Jaja...
Mellisdags för busfröna och sen lite film tror jag,fördelen med regnväder är ju att man kan mysa ner sig i soffan dagtid.
Sommarvärmen slog till
Precis som rubriken lyder,och som säkert hela sveriges befolkning har märkt denna helg,har vi blivit överrösta av sommarvärme dessa tre dagar. Man märker hur alla lapar sol och verkligen suger åt sig av alla strålar som skiner ner på oss,tänk vad vintern gör med oss.
Jobbade 7-17 i fredags och när man klev utanför sjukhuset var det som att möta en greklandsvärme. Pappan i huset har jobbhelg och jobbar 06-18 vilket innebär att vi andra här hemma har fått sysselsätta oss själva. Igår trotsade vi faktiskt vädret en stund och gick på bio,tingeling och piratfen. Efter det åkte vi ut till pappans jobb så att barnen fick åka lite lastmaskin och efter det var vi ute på gården tills Mange kom hem på kvällen.
Idag har vi varit på ikea,ätit glass,fått min bil avsköljd,hoppat studsmatta och snart ska vi gå ut igen för en gårdsstädning.
Imorgon börjar en ny vecka igen med tre arbetsdagar för min del,och sommarfest på dagis.
Dags att kika vad barnen gör
Rätt arbetsplats
Att trivas på ett jobb är guldvärt,speciellt om man kanske känner att man har en dålig dag.
Jag är som dom allra flesta redan vet vikarie inom landstinget och jobbar på sjukhuset här i staden. Jag har ett längre tag varit på en kirurg avd som heter 112k och kommer göra min tredje sommar där i år.
Igår hade vi verkligen en bra kväll,vi kunde alla sitta tillsammans och äta middag och även lite kvällsfika. Sen beror det såklart på vilka man arbetar med,men överlag så är det en oerhört bra avdelning med skön stämning bland personalen.
Annars då..barnen sover sött och maken är med nya motorcykeln på jobbet. Klart han lär visa upp pärlan.
Bröderna bus och pappan i huset drog på musiken så fönsterna vibrerade och dansade sig svettiga medans jag fixade maten och imorgon åker dom till mormor över natten.
Vi hoppas på fint väder,eller åtminstone inte regn,så att man kanske kan åka lite tvåhjuligt bara vi två.
Undrar hur många som ser Lets dance finalen i detta nu? Jag är en av dom iaf. Ska snart se veckans avsnitt av greys anatomy,usa takt,och sedan the big bang theory och two and a half men.
Inte mycket mer att tillägga
2014-05-08
Regnet faller med jämna mellanrum,barnen har lämnats på dagis och jag ska snart åka till jobbet för ännu ett kvällspass.
Elias är mer eller mingre utan blöja hela dagarna förutom på natten och det verkar gå bra. Ingen olycka på dagis igår,skönt för honom. Inatt vaknade han och ville ta bort blöjan men vi fick förklara att då blir det blött i sängen och inge skönt att ligga där. Han dricker väldigt mycket vatten vissa nätter och i sömnen skulle han nog inte märka om det knep i blåsan. Vi har bestämt att försöka få bort dagblöjan nu i vår/sommar och nattblöjan får vi ta senare.
Dom där blöjpaketen drar mycket pengar och att se hur stolt lillen blir efter varje toa/pottbesök värmer hjärtat.
På lördag ska grabbarna åka till momor och Christer en natt. Vi vuxna ska försöka komma på något att göra som vi inte gör så ofta utan barn,blir väl käka ute och bio skulle jag kunna tänka mig. På söndag blir jag ett år äldre men inget speciellt ska göras. Kanske kan grilla om det inte regnar då också.
Ha en fortsatt bra dag allihopa
Att kunna förlåta
Klagomur
Jag känner mig som en gammal och bitter kärring som bara klagar och klagar.
Att ha värk i kroppen dagligen är inget som man vaknar till varje morgon och tänker "jippi". Stunderna när smärtan inte visar sig är stunder som man kan känna lite hopp,för att sedan tas tillbaks till verkligeheten igen.
För er som undrar var det är för smärta så finns det tyvärr inget konkret att säga. Har gått på utredning och det enda dom kan säga är att jag har något som heter "generellt smärtsyndrom" och är överrörlig. Fibromyalgi har dom sagt nej till,men har inte utretts helt för det enligt mig så det är något jag funderar på att kräva. Oavsett så är det jobbigt att ha ont och ingen direkt smärtlindring hjälper,jag måste lära mig att leva med det sa sjukgymnasten. Överrörligheten är något man kan förebygga till viss del genom att träna eller röra sig med jämna mellanrum. Risken finns att man säckar ihop som gammal om man inte bygger upp bål/rygg.
Utöver detta har jag haft problem med höften sen jag gick i högstadiet. Ingen hjälp eller svar vad det kan bero på får jag. Alla "skyller" på antingen att jag är överrörlig eller att det hör till smärtsyndromet. Jag å andra sidan tror det är ichias eller något sådant. Falsk ichias har dom iof sagt att det kan vara.
Ett jobb som undersköterska i vården som jag har just nu är inte optimalt men att hitta något annat eller komma på vad man ska plugga till är inte det lättaste. Jag är en sådan person som kör på som ett ånglok till 200% och sen kraschar jag och återhämtningen tar dubbelt så lång tid som det skulle ha gjort om man lyssnat på kroppen tidigare.
Jag biter ihop när jag har ont mer än hälften av gångerna,inget blir bättre av att andra behöver höra mig gnälla. Just därför är det många som blir förvånade när jag verkligen berättar hur det ligger till.
För tillfället är jag på jobbet,gjorde ett tidsinställt inlägg medans jag var hemma. Jobbar kväll tis-tor och sen är jag ledig till tis nästa vecka när jag ska gå intro på ett HVB hem. Jobb på kirurgen tor och fre efter det.
Åsikter?
Känslor är viktigt
Har varit och lämnat barnen på dagis för en stund sen och ska snart bege mig mot jobbet. Känner mig trött och har värk i kroppen.
En av fröknarna sa innan jag gick att Liam har haft en dålig period senaste veckan. Han är en känslomänniska ut i fingertopparna och när något inte är rätt så visar det sig genom att han lyssnar mindre än vanligt,sluter sig och blir lätt arg.
Frågar man om det är något som hänt eller om han är ledsen över något så svarar han nej.
Sådana gånger känner man sig maktlös som förälder,när man inte kan göra något åt ett ev problem.
Han har alltid haft sådana perioder hela sin dagistid,oftast i samband med en utvecklingsfas. Kanske är något på gång nu då!?!
Har svårt att föreställa mig nästa höst,när han ska sluta på dagis och in i skolvärlden. Våran lilla kille som inte känns mer än 2år vissa stunder. Men även det påpekade fröken,att Liam utvecklas snabbt och ofta kommer det flera saker på en och samma gång. Det brukar hända mycket sista terminen sa hon och då brukar man kunna få det lite kämpigt hemma när funderingarna över det som komma skall börjar sätta sig hos barnen.
Nog skrivet om barnen,dom är ju små charmtroll när dom lägger den sidan till ♥
Mobbing
Som vanligt när man skriver om något som folk kan ha olika åsikter om så stiger läsarantalet. Konstigt vore väl annat!?
Roligt är väl iallafall att folk fortfarande verkar läsa denna blogg,trots dåliga uppdateringar från min sida.
Måndag idag,Liam fick vara hemma med mig från dagis och ta en ledig dag.
Hur långt ner i åldrarna tror ni att barn kan mobbas? Tror ni att en 5-6åring kan mobba ett annat barn?
Jag berättade om en situation som uppstått på dagis för en kollega och hon sa "sådär småa barn mobbas inte,dom kanske säger konstiga saker men det är inte mobbing!" varpå jag känner att om man kan säga elaka saker och förstå att någon blir ledsen då är det mobbing,och sånt är inte okej.
Svårt ämne och säkert många olika åsikter och ideér om hur man ska bemöta/hantera detta.
Elias har varit i en hemsk period sen han lämnade sina nappar hos brandbilarna på brandstationen för lite över en vecka sedan,abstinens? Dock måste jag ge honom beröm för hur smidigt det ändå gått,över förväntan. Inget gnäll eller tjat om just dessa uppfinningar men överlag ett dåligt humör,varje dag.
Dom säger att det blir bättre och lättare när åren går,och det vet jag men ibland kan inte tiden gå snabbt nog. Samtidigt som man kommer få oroa sig över betydligt större grejer när barnen blir äldre.
Vi ser framemot att grabbarna ska bli äldre och vill forma dom till fina personer med hög moral och bra värderingar i livet. Om vägen skulle bli krokig så gäller det nog att inte tappa hoppet eller släppa på tyglarna,säkert lättare sagt än gjort men vi ska göra vårt bästa.
Hela familjen sover i detta nu och även jag ska gå och lägga mig,imorgon är det dags att jobba igen.
Godnatt
Baksidan av föräldraskapet
Nu har jag suttit och skrivit en rad olika meningar,suddat bort,skrivit nya,suddat igen,skrivit,suddat och slutat med blank sida.
Jag vet inte hur jag ska börja skriva detta inlägg,det första på länge dessutom.
En tjej från min pararellklass på gymnasiet förlorade nyligen sitt prematurbarn,en kollega på jobbet som kämpar för att bli gravid fick ett utomkvedshavandeskap och här sitter jag med en hjärna som blöder och ett humör som kokar,över mina levande och fullt friska barn.
Jag vet att man ska vara tacksam för att man faktiskt kunnat bära dessa individer och det är inte alla föräldrar som förtjänar att bli just föräldrar. Men lik förbannat skulle jag just idag vilja vara utan barn,skulle vilja spola tillbaks tiden och radera beslutet om att skaffa barn. Jag avundas de föräldrar som har varannan vecka barnfritt pga separation och jag avundas ännu mer de personer/par som inte ens har fått dessa små energislukande varelser. Tro mig,tanken har slagit mig att jag vill gå ifrån barnens pappa just för att få lite tid för endast mig själv,där det bara är JAG som existerar. Hur sjukt låter inte det? Riva upp barnens trygga vrå för att jag ska slippa ta ansvar och sysselsätta någon hela dagen,nonstopp!?!
Våra söner är 5 och 3år,oerhört aktiva och fulla av överskottsenergi. Jag har frågat på förskolan och på bvc om det kan vara någon bokstavskombination på pojkarna men alla svarar "nää du,dina barn är precis som alla barn i den åldern,överallt hela tiden och vill ha något att göra från det att dom vaknar tills dom ska sova. Dom utvecklas mycket på kort tid". Så tyvärr kan jag inte "trösta" mig med en diagnos, det är helt enkelt jag som inte pallar trycket.
Dom älskar varandra men kan vissa stunder reta gallfeber på varandra,precis som syskon gör det förstår jag. MEN när båda trotsar,skriker,inte lyssnar,slåss och gör saker som dom faktiskt inte får göra då är det inte speciellt roligt. Då är charmen och det roliga med att ha barn totalt bortblåst och inget som någon säger känns tröstande.
Att inte ha något nätverk runt omkring oss som kan avlasta en eller två timmar gör det hela ännu jobbigare vissa stunder. Den enda som kan hjälpa till är barnens mormor och då bor hon ca 13mil härifrån så det krävs ändå planering,inte någon man kan ringa och be om hjälp samma dag.
Jag fasar för när det är lov av olika slag just för att då är dom hemma hela dagarna och cirkusen är på topp. Bara det att man måste planera ytterliggare en måltid när lunchen ska ätas hemma gör att musten går ur mig,inte jämt men många gånger. Trots detta har barnen aldrig gått på en enda sammanslagning under somrarna eller varit på någon annan förskola vid tex en planeringsdag. Dom får 5v sommarlov varje år och är hemma alla röda dagar,planeringsdagar och studiedagar.
Självklart älskar jag våra barn,även om man inte alltid känner det så eller visar sin bästa sida mot dom. Jag har varit så frustrerad idag att jag sagt något som jag förstår kan sätta myror i huvudet hos åtminstone den äldsta. Det jag sa i ett argt tillstånd var att om dom inte kunde börja lyssna och förstå vad man säger så kanske dom får flytta till en ny mamma och pappa,att vi inte orkar bråka varje dag. Så fort jag sagt orden ångrade jag mig och insåg att det inte var det smartaste ordvalen,speciellt inte från en vuxen. Men ibland kan man liksom inte hejda det som kommer ut ur munnen,då gäller det att försöka reparera skadan relativt snabbt.
Att vara förälder betyder inte att man är perfekt,att man aldrig kan gråta över orken som tryter,att man inte kan göra eller säga något fel,att man kan ta hur mycket stress,slag och uppror som helst,att man alltid är pigg och glad,att man hela tiden måste åsidosätta sig själv.
Egen tid är att få sitta ifred på toan,ta en dusch utan att höra skrik utanför dörren,äta i lugn och ro,få kliva upp kl 8 istället för 6,7 eller bara att få se sitt favoritprogram ostört före midnatt. Som förälder lär man sig att uppskatta de små tingen och man tar inget för givet.
Just nu sitter jag och funderar på om jag verkligen ska posta det här inlägget,är det värt det? Men å andra sidan känner jag även att jag måste få göra något av min frustration just nu,frustrationen över att vara en dålig mamma som inte klarar av att le en hel dag och ha en doft av nybakat i hemmet varje helg.
Allt man vill är att sina barn ska må bra och vara lyckliga,trygga personer.
Man är bra på att klanka ner på sig själv,betydligt bättre på att lyfta fram alla sina dåliga sidor istället för att faktiskt klappa sig på axeln emellanåt och inse att man gör sitt bästa hela tiden och mer än så kan man inte göra.
Ni som nu inte har egna barn bli inte avskräckta av min text,det har sina positiva sidor och dom är betydligt fler än dessa negativa som jag just påpekat. Det är bara det att just nu,idag,är det en jobbig dag. Jag skulle aldrig vilja ha våra barn ogjorda,även om jag som jag skrev i början ibland har dom tankarna. Men skulle man verkligen få den möjligheten så skulle jag INTE ta den. Det är barnen som får en att fortsätta varje dag,vid varje motgång man stöter på här i livet. Utan dom skulle livet inte ha mycket värde!
• Man kan inte resa sig och bli stark om man inte tillåter sig att falla. •
