Som rubriken lyder,tiden går och saker förändras.

På ett år har mycket hänt i mitt liv. Vissa saker mindre bra,andra saker betydligt bättre.

Jag är väldigt öppen av mig och står för misstagen jag gjort,gör eller kommer att göra.

Förra året den här tiden hade jag en relation med en annan person än den jag då var gift med. Den personen i sin tur har också familj. Han kom in i mitt liv under en tid när jag var väldigt sårbar och förvirrad,ingen anledning att göra det jag gjorde men en förklaring. 

Några månader gick,jag fyllde 30 och hade en liten fest. Det var sista gången vi träffades och samtidigt som ytterligare en ny person kom in i mitt liv. 

Med vetskapen om det jag gjort och insikten att om jag kunde göra så mot den jag var gift med så var det dags att gå skilda vägar (efter x antal tidigare försök att få saker bra) då en vardag av mestadels bråk och tjafs hade gjort oss till vänner istället för man och fru.

Ett tufft och sorgset beslut trots att det var mitt och det rätta,för oss båda. I dagsläget är alla korten på bordet för alla inblandade och jag har en väldigt bra relation med barnens pappa. Han kommer alltid vara en person som jag bryr mig om och jag vet att han har gjort sitt bästa även om det inte räckte för någon av oss denna gång. Vi fick iaf 13år tillsammans och två barn.

Våren och en bit in på sommaren var en karusell. Den andra som hade kommit in i mitt liv tog mig med storm trots ett dåligt utgångsläge och det hela slutade inte så bra,men även det är något jag är tacksam för idag. Att ha en relation med en sådan person hade aldrig kunnat funka och såhär i efterhand ser jag hur destruktivt den hann bli på kort tid.

Livet rullade på och resten av sommaren var bra,jag flyttade till en egen lägenhet där jag och barnen nu bor. 

På jobbfronten var det också en väldigt omtumlande tid. Fick anställning på ett nybyggt omsorgsboende. Blev uppsagd utan vidare grunder innan provanställningen skulle gå ut,kunde inte acceptera det,fick komma tillbaks,fick byta våning utan att bli tillfrågad men inte där heller kunde jag acceptera det och fick flytta tillbaks till "min" våning där jag nu har en fast tjänst.

I slutet av juli halkade ännu en ny person in i mitt liv. Att ha en ny relation var inget jag hade tankarna på efter att ha avslutat ett så pass långt förhållande tidigare. Men den här personen hade något speciellt,något jag aldrig har upplevt tidigare. Men även där fanns det en hake som gjorde att det hela blev mer komplicerat. Korten på bordet,igen. Båda ville fortsätta trots det man kunde tänkas möta. 

Vi sågs nästan varje dag,pratade,skrattade och lärde känna varann. Vi ville det här och bestämde oss för att det skulle vara han och jag. 

I höstas visade det sig att jag var gravid,2månader in i förhållandet. Även om det var tidigt så övervägde vi att behålla, funderade fram och tillbaks. 

Till slut tog vi ett beslut att det inte var läge,till stor del pga dom barn vi redan har.

Som att det inte var nog svårt med ett sådant beslut blev det komplikationer och jag fick läggas in en helg. 

Efter det har allt rullat på. I dagsläget är det fullt upp med en vardag där barn,jobb och tid tillsammans ska planeras och fungera.

I april åker vi till Grekland,våran första riktiga resa förutom små trippar till Edsbyn och Luleå. 

Han går inte att beskriva med ord,inget skulle kunna bli en rättvis förklaring av hur underbar han är. Han är the ONE på alla sätt och vis!

Liam har fyllt 8år och kämpar på i skolan,Elias fyller snart 6 och det börjar bli dags för honom att lämna dagis till sommaren. Vart tog mina små bebisar vägen?

Just här och nu är jag nöjd med det jag har men tankarna på ett gemensamt hem och en vardag med alla 5 börjar formas och vi hoppas att den dagen kommer relativt snart.

Så återigen..tiden går..