ÅSS
Har finally tagit mig i kragen och ansökt om medlemsskap i föreningen ÅSS,ångestsyndromsällskap..
Får väl se om det ger en nå hjälp,eller hjälp å hjälp..jag kan ju hantera min ångest och panikångestattacker som kommer ibland,men det kan ju va trevligt att få prata med andra som har likadana problem..är ju även ett sätt att träffa nya människor och kanske utvidga sin vänskapskrets..
Fick hem papper från SPES oxå..vet inte varför men det fanns en lapp från chefen som ringde mig från psyk när kamilla nyligen hade gått bort att hon tyckte jag skulle gå med i SPES förening eftersom att den är till för de som har en anhörig eller vän som begått självmord..men jag vet inte hur jag ska göra med just den saken..
Imorgon är det tvätt och denna gång är det inte så mycket så det går nog fort att tvätta,räcker säkert med 2 maskiner..
Ska även försöka ta mig in till stan imorgon och låna lite böcker som ska läsas..här ute på vårat bibblo fanns det inte nå..så jag får glatt ta bussen till stan..Mange erbjöd sig att skjutsa mig men eftersom att han är sjuk så tycker jag att han ska försöka vila imorgon och på torsdag..han har ju kört mig idag...Det kan faktiskt vara rätt skönt att åka buss ibland..så jag överlever nog=)
Har skrivt ut en massa fakta om ångest så imorgon ska jag nog börja på fördjupningen,om jag inte gör det redan ikväll/natt..bara jag kommer igång så brukar det gå undan,tar nog inte mer än 1-2dgr innan det är klart från det att jag börjat skriva..Så det är skönt..
Pedagogiskt ledarskap känns riktigt seg..ingen kurs jag skulle gå om jag visste hur den var..med tanke på att jag inte riktigt är mig själv nu för tiden så känns det ganska jobbigt att behöva ha diskussioner och gruppuppgifter på varje lektion..inte nog med det,vi ska även spela upp en egen situation där vi visar hur man leder en grupp på ett pedagogiskt sätt,ska i princip hålla lektion och göra något med klassen..känns som att såna grejer är alldeles för långt bora för mig,har ingen ork...jag lägger energi på sånt jag känner att jag åminstone kan tycka är lite kul...men matten och ledarskap känns enbart jobbigt..det enda positiva var att syon kom med något glatt när hon sa att om jag inte klarar matten den här terminen så har jag iaf försökt fast jag inte mår nå bra,och jag får ut ett slutbetyg fst jag har ett ig då det räknas som ett betyg..så hon tyckte inte att jag skulle slita ihjäl mig för ett ämne som jag alltid har haft svårt med..efter denna termin har jag ju försökt 2ggr och går det inte så går det inte...det är inte hela världen..jag har ändå grundläggande behörighet till olika utbildningar=) Och där dom kräver förkunskaper så som undersköterske utbildning ligger jag bra till,hade bra betyg i alla vårdämnen och är färdig uska..så det är inte helt fel heller..
Man får försöka se nått litet positivt i allt..
Det är så lätt att hålla upp ett bra sken på ytan..det är bara att le emellanåt och säga att allt är bra...men är det verkligen så,att allt är bra?
Jag har börjat hålla det mesta som är jobbigt inom mig,antingen det eller så skriver jag här..bryr mig inte så mycket om vem som läser,eller om nån ens läser överhuvudtaget...jag skriver för min egen del,för mitt eget syfte..
Har så många olika viljor just nu..jag vill både hitta en riktig utbildning men ändå inte,jag vill flytta från gävle men ändå inte,vet inte vad jag ska inrikta mig på när jag har så många intresseområden..Vill bilda familj men ändå inte..Säg mig vad jag ska göra!!Kan inte nån bara bestämma allt åt en..men jag antar att det är såhär det är när man är vuxen,man får ta sina beslut själv och kan inte förlita sig på nån annan..
Jag verkligen älskar den här årstiden..det blir mörkt ute inom en rimlig tid,det blåser lite,men får ha mysjackor och tröjor men framför allt blir det en sån härlig luft ute..
Ibland när jag och magnus är ute nånstans så kan jag se vänner som går och pratar eller skrattar tillsammans och då har det hänt att jag säger "jag saknar att ha kompisar,vill oxå ha en vän"
Förr när jag var ett jehovas vittne så hade jag många vänner,vi var alltid ett gäng som gjorde saker..bowlade,hade filmkvällar,gick på bio,fikade och en massa annat...man hade alltid nån att ringa när man hade tråkigt..det jag saknar nästan mest är den vänskap jag hade med ida..att ha en vän som man umgås med nästan varje dag,sover över hos varann och är vakna hela natten för att sen vara övertrötta hela dagen=) Sånt saknar jag..men bara det att ha många vänner..jämfört med nu..jag har inte direkt nån att ringa om jag vill hitta på nå..inte nån att sova över hos,ingen som ringer mig,ingen som sover över här..Man blir aldrig för gammal för att sova över hos varann=)
Tänk om man fick ändra på saker och ting i sitt liv så att det blev som man ville..då skulle jag ändra så att jag gick ner några kilo bara med ett andetag,jag skulle göra så att jag hade kvar alla gamla vänner men var fortfarande inte med i samfundet,jag skulle ha ett jobb jag trivdes med,körkort och ett fint hem..
Har så många tankar och funderingar men det här får räcka just nu..
Ska kika klart på en film och sen hoppa i säng..
Natti
Jag känner också precis så. Jag saknar också en vän att sova över hos eller som kan sova över hos mig, som man kan prata med om allt, sitta uppe halva nätterna och bara vara liksom.
Det är sant att man aldrig blir för gammal för att sova över hos varandra. Man får faktiskt sova över hos andra eller ha en "översovare" hemma även fast man fått barn. :o)
Hade det inte varit så hiskeligt långt mellan Munkedal och Gävle så hade jag kommit och sovit över hos dig, eller så hade jag bjudit in dig att sova över hos mig. Så roligt man kunde haft. :o)