hur dåligt jag egentligen mår..har inte velat förstå det riktigt,inte velat ta in att jag ÄR i eller på väg in i en depression igen..Känner direkt hur man blir stämplad som en störd person för att man är deprimerad..Men så ska jag inte känna egentligen,vem som helst kan hamna i detta tillstång,och när som helst..Tänk efter lite,är det inte ganska normalt att en person som mig mår dåligt? Har man varit med om trauman i sin barndom,tillhört en sekt och gått ur,haft en nära vän som begått självmord,blivit mobbad som barn och varit utsatt för ett sexuellt brott i tonåren så är det inte ett dugg konstigt att man klappar ihop förr eller senare..Jag har tidigare för ca 2,5år sen varit ganska så djupt deprimerad med ångest och panikattacker men varit "frisk" fram tills nu..Har man en gång varit deprimerad så är risken stor att man hamnar där igen,eller i en förlossningsdepression när man fött barn..Och nu är det dags för mig igen..Jag orkar inte göra nånting men trots det så är jag uta på affärer med mange,men när jag kommer hem så blir jag totalt utmattad och hjärtat rusar..så kan det även bli när jag är kring stora folkmassor,jag får hjärtklappning och skallen blir yr..

Som idag..efter en enda lektion på komvux är jag utpumpad..orkar knappt tänka klart..saken blir inte bättre av att veta att jag måste gå på pedagogiskt ledarskap imorgon mellan 12.45-16.00,jag vill inte..börjat gråta bara vid tanken att sitta i den där stora klassen och vara delaktig i uppgifterna..så ska det inte vara,kroppen skriker å slås för att skydda mig men jag lyssnar inte..måste gå på lektionen..

Funderar på om jag ska gå till en läkare och höra vad han/hon säger..vet ju i princip vad det är som gäller men det kan underlätta att ha en s.k diagnos..annars tror väl folk att man hittar på saker för att man är lat..men så är inte fallet,inte med mig iaf..

Jag höll på att bryta ihop på psykiatrin idag..men jag höll mig kvar i klassrummet och försökte andas sakta och djupa andetag..tror inte ens att nån märkte hur dåligt jag mådde,förutom maria..Det var inte lätt att hålla tillbaks tårarna när vi skulle prata om självmord och hur psykvården går till i dagens samhälle..och så sitter jag där med sorgen efter kamilla som är relativt ny..Blev inte bättre direkt när läraren sa "ja men vi får hoppas att vården blir bättre snart,och det kommer den bli" JA MEN DET SPELAR VÄL INGEN ROLL NÄR FOLK REDAN HAR TAGIT SITT LIV FÖR ATT DOM INTE FICK HJÄLP,DÅ KVITTAR DET HUR BRA DET BLIR SEN..DOM PERSONERNA KOMMER ALDRIG TILLBAKS!

Det här är en piss dag..

Jag saknar kamilla oerhört mycket och hade bara velat gå upp till henne för att få prata av sig lite..Kom tillbaks nu,du har varit borta tillräckligt länge!!

Ska väl försöka diska lite nu och sen ska jag lägga mig i sängen...orkar inte nå mer..