Vissa stunder fylls min skalle av tankar,tankar om vårat barn och saker kring det..Om inte alla vet det så har jag en enkelsidig läppspalt och min gammelmorfar hade dubbelsidig läppspalt samt gom och käkspalt.
En del säger att såna saker går i 3:e generation,andra säger att det är slumpen men att det till en viss del påverkas av ärftlighet och ytterligare andra säger att det bara är slumpen eller mammans mående under en grav.
Jag är riktigt orolig övet att vårat barn ska få spalt och tanken om abort har slagit mig,iaf om det visar sig på ett UL att barnet har spalt..Det kanske låter dumt men jag vet vad man får gå igenom med operationer,mobbing osv..Plus att jag som mamma inte kan amma mitt barn då läppen är kluven..Samtidigt vet jag hur duktiga dom är nu för tiden att operera sånt och ärren syns knappt när barnet är några år...Det är inget som ett barn lider av på så vis när det är fött...
Men alla dessa tankar..jag vet ju längst inom mig att jag ALDRIG skulle kunna göra abort,det är ett liv och jag har ingen rätt att döda det..
Varför kan jag inte bara slappna av och ta det som det kommer?
Är det mina grav hormoner som triggar igång allt?

Oavsett vad som händer så kommer vi älska denna lilla ärta..Även om oron finns där...