När jag låg i badet kom jag att tänka på hur en riktig vänskap ska vara och att jag endast har haft EN sån hittils,även om den inte finns längre...

Jag menar absolut inge illa mot nån av de nuvarande vänner jag har nu,det här är bara mina tankar och känslor..alla har vi olika defenitioner av saker,det här är min gällande vänskap..

Om man är vänner,nära såna,så kan man prata om ALLT och verkligen allt utan att nånsin behöva känna att man måste ljuga eller inte kan säga allt man vill för att den andre ska ta illa upp.Sanna vänner kan bråka och vara sura i en lång tid men ändå bli vänner igen och då är det som om tiden där emellan aldrig funnits..Man kan göra saker trots att det bara är en som har pengar tex och det är helt enkelt så att om man är vänner så bjuder man varann..spelar ingen roll när man bjuder igen,man vet att det blir gjort NÅN gång..Om båda vill ta en fika,gå på bio eller kanske bara gå ut och äta men bara en har råd så ställer man självklart upp för den andre..då säger man "jag bjuder" och den andre säger "tack,jag bjuder igen nästa gång" Men denna nästa gång måste inte inträffa inom en 1vecka,1månad eller ännu längre..det kommer när det kommer och det är inget man som den person som bjöd först ens räknar att få..Sånt är inte viktigt i en sann vänskap..Eller om den ena mår dåligt så uppmuntrar men den andre på olika sätt och vis,man glömmer aldrig en födelsedag oavsett om man firar det eller inte,man kan ringa varandra när som helst på dygnet och veta att man får stöd,man kan be varandra om tjänster utan att måsta få gentjänster tillbaks,man kan skratta men även gråta tillsammans,inget man säger låter dumt i vännens öron och oavsett hur dumma ideér eller ryck man kan få för sig så ska en sann vän ALLTID stötta en men samtidigt kunna säga ifrån om det är helt galet..
Jag hade en vän en gång som hette ............ (prickarna har inget sambad med namnet) och vi visste varenda liten grej om varandra,vi kunde prata med varann i flera timmar och ändå träffas nästan direkt efter och ändå ha lika mycket att prata om. Vi hade mys helger då vi först gick på bio,sen middag och efter det en hel natts prat hemma hos nån av oss. Vi gav varandra presenter lite då och då bara för att visa uppskattning för den andre,när jag var sjuk en gång så kom hon med rosor å 3 paket...Det behövde inte alls finnas nån anledning till nått vi gjorde,hon kunde bjuda mig på restaurang eller vad som helst rätt upp och ner,precis som jag bjöd henne och gav presenter..Jag saknar den tiden..det är inte ofta man får uppleva sånt nu för tiden...Den enda som bjuder mig på saker eller ger mig en present utan anledning är mange och mamma...jag saknar den där super vänskapen...

Självklart är jag tacksam för de vänner jag har nu,men ingen anstränger sig särskillt mycke för våran vänskap..vissa minns inte ens när man fyller år,trots att man bjudit dom på fika eller annat dom senaste åren..Jag kräver inte att man måste fira och göra som man gjorde när man var mindre,men nog vet jag om när mina vänner fyller år..även om jag inte åker dit osv..men gratta kan man göra på många sätt och det är inte ett dugg kul att inse hur nån totalt skiter i såna datum så att man måste påminna varje gång...Men jag antar att vi är olika,har man redan många vänner så bryr man sig kanske inte så mycket om en annan mer eller mindre..

Förhoppningsvis kanske det här med yhezzy är början på något nytt...Spelar ingen roll att det är lite avstånd mellan oss,kan vara kul att ha nån som man kan åka till och som kan komma hit..Vi har inte ens träffats än och hon har erbjudit sig att betala min resa dit..blev oerhört rörd och glad över en sån sak,även om jag sa nej...Skulle kännas alldeles för dumt att ta emot en sån sak redan...Sen kanske..hehe...Jag ska lyckas lösa det här med pengarna om hennes sambo åker bort,för jag VILL VILL VILL åka dit...

Och om maria läser det här så kan jag bara säga att ta inget på fel sätt,du är väl den enda just nu som jag upplevt mest av det jag skrivit om med..inte allt,men det mesta..

Trampar säker någon på tårna nu med detta inlägg men det skiter jag i,är så less på att låtsas...Från och med nu tänker jag inte påminna NÅGON om när jag tex fyller år eller vad det nu kan vara..en vän ska veta sånt ändå..Jag tänker inte sjunka så lågt att tvinga nån till saker,hädanefter ska jag låta allt vara och se hur många som bryr sig i mig,hur många som erbjuder sig att ta en fika eller vad det nu kan va..Ska bli spännande men skrämmande att se..

Nu är det snart brothers and sisters så det är dags att avrunda inlägget..
Blir nån förbannad så skriv en kommentar eller ta det me mig direkt istället för att tjura...

Laters