Arn
Har precis sett filmerna om Arn. Faktiskt rätt bra må jag säga..Och för att inte avslöja för mycket om filmerna ifall det är nån som planerar att se dom så kan jag bara säga att under tidens gång så insåg jag mer och mer att jag skulle inte klara mig utan mange. Speciellt i slutet av ena filmen...Usch...
Från en sak till en annan..På sistone har jag haft många tankar i skallen och min oro över att mange ska omkomma i en bilolycka är enorm. Förut tänkte jag aldrig såhär men varje gång han ska till jobbet så värker det i mitt hjärta. Nu när det är vinter,mörkt och halkigt gillar jag inte alls att han är ute och kör...Den väg som går till hans jobb är inte heller den bästa,en väg fullt med massa skog på båda sidorna och det enda man möter i fordonsväg är nästan bara stora långtradare,som för övrigt sällan håller hastigheten.
När han börjar eller slutar antingen 06.00 eller 23.00 är värst..
Han måste ringa en signal eller skriva ett sms när han kommit fram för att jag ska kunna slappna av..Vet inte varför jag oroar mig så,kanske har nått att göra med att man väntar barn och är rädd att bli ensam med barnet.
Allt för ofta kommer jag på mig själv att tänka på hur det vore om polisen knackade på dörren.
Hur skulle jag reagera?skulle jag ta mig vidare? vad skulle jag säga till barnet när det blir äldre? skulle jag gå ner i en depression eller skulle jag kunna ta hand om ärtan?
Allt för många onödiga tankar bosätter sig i huvudet...
Skulle känna en enorm saknad om mange försvann...För att inte tala om hur svårt jag skulle ha att gå vidare. Jag som kan sakna honom till bristningsgränsen bara av attva ifrån honom en dag eller så..Tänk då att ha honom borta för alltid..Nä fy vad hemskt..Lär gå och krama honom lite extra nu tror jag...
Ikväll är det andra avenyn så kring nio tiden tänkte jag se veckans tre avsnitt på svt.se,men innan det blir det nog svensson svensson..
Bm-besök imorgon kl 10.15,ska bli spännande om vågen hos dom visar samma sak som den hos peter..För enligt den har jag inte gått upp något alls..Men men..inte hela världen om jag skulle ha gjort det heller..
Kramas var det nu ja=)
jag var också så där orolig! tror det är rätt vanligt när man är gravid..
känner igen dom där tankarna!
hade lika gärna kunnat varit jag som hade skrivit det där.
Nä usch för om det skulle ske en olycka.