Något det pratas mycket om bland föräldrar och gravida är hur många barn man vill ha..Många vill ha 2-3st barn medans det finns lika många som bara vill ha 1 barn. Det som är så "fel" är hur det reageras av människor när man bara vill ha just ett. Då höjs det på ögonbrynen och dom flesta säger "viiiiiiiiill ni bara ha ett,varför då?" Tycker det är så otroligt fel att man nästan ska behöva försvara sitt val av hur många barn man vill ha,det är ju inte så att dom som bara vill ha ett säger till dom som vill ha fler "varför vill ni ha fler,hur tänker ni egentligen?" Man accepterar andras val även om man själv inte kan tänka sig just det valet.
Varför kan då inte folk bara acceptera att det finns faktiskt folk som endast vill ha ett barn. Sen kan man självklart ändra sig nån gång,men det kanske inte är nått man räknar med..man planerar inte ett andra eller tredje barn..

Sen kommer det ju oftast standard förklaringarna till varför det är såååååå bra att ha två eller fler.
Man får höra att då är barnen aldrig ensamna,dom har någon ur familjen när föräldrarna dör,dom blir inte bortskämda,dom får lära sig ta mer ansvar om dom har ett mindre syskon,dom kan ärva kläder och på så vis blir det inte så dyrt osv osv..
Men allt det där kan man inte ta för givet..Vad är det som säger att bara för att man har ett syskon så måste man komma överens med det? Man kanske inte alls leker bra tillsammans eller ens gillar den andre..Och att man ska ha någon när föräldrarna dör vet jag inte riktigt vad jag ska tycka nått om,det är väl bra..men tror inte direkt man lider av att inte ha någon.Jag är ensambarn på mammas sida och jag känner inte att jag kommer bli ensam eller att det skulle va bra med ett syskon när hon väl lämnar jordelivet. Att dom inte blir bortskämda är bara bullshit,vet fruktansvärt många syskon som är hemskt bortskämda,det har tillochmed blivit en tävling för många syskon vem som får finast grejer,vem som är duktigast på saker,vem föräldrarna tycker om bäst..listan kan bli lång..
Att man skulle få lära sig mer ansvar tycker jag inte heller stämmer helt,självklart blir det ansvar för den äldre som kanske måste ta hand om ett mindre syskon,men är man däremot ensam så får man mer ansvar..man har ingen att förlita sig på dom gånger man ska börja vara hemma själv..man får ansvaret helt själv på att sköta sig..Så där är det nog både och..
Självklart kan det va bra för det yngre syskonet om det kan ärva kläder av det äldre,men även där kan det skära sig..vem säger att det barnet gillar syskonets kläder..om det är två olika kön då?!Så det måste inte bli billigare,kan även bli dyrare när man har två att köpa nytt till..man har två som vill hålla med någon hobby som kostar pengar och kanske kräver en viss utrustning.

Sen att man alltid har en kompis..ja det kan ju va kul när man är liten i dagisålder och är hemma mycket..Men det kan även bli så att man händer med syskonet och dennes kompisar,att man glider på ett bananskal och har samma istället för att va utåtriktad och skaffa egna.Säger inte att det MÅSTE va så men många gånger är det så..Mange har tex alltid hängt med sin brorsa och på så vis varit med hans kompisar istället för att skaffa egna..Även han är ett exempel på att det inte alltid är bra att ha syskon,han skulle hellre vara utan än att ha två st som han knappt har en relation med.Nu blir det ju så att han hör hu bra folk har det med sina syskon och kanske saknar det med sina egna,hade han inte haft några så hade han inte behövt känna på det här viset..Så det är inte alltid bara bra med syskon..Man måste inte älska och komma överens bara för att det är familj..
Även min mamma har en storebror men dom har inte heller nån direkt syskon relation och har alltid bråkat som barn..

Vi vill bara ha ett barn..så har jag alltid känt och det känns inte alls som om jag har ändrat mig nu när man vet hur det är..jo en förlossning skulle jag gärna gå igenom en gång till,men att ha ett blöjbarn igen känns inte så lockande..all tid och kraft det tar med ett litet barn..nä tack..när liam väl kommit över den här lilla tiden och blivit något mer självständig vill man inte börja om med ett nytt..varken jag eller mange..
Och ja..vi vill kunna skämma bort honom,inte så att han bli värsta snobben,men ingen av oss två har kunnat få en ny jacka när man velat eller bara lite extra pengar..det vill vi kunna erbjuda liam,vi vill att han ska kunna satsa på en hobby utan att vi ska säga ifrån pga pengar.Jag vet att man inte blir en innesittare bara för att man är ensam,man skaffar sig istället mycket kompisar..ska man tex åka på semester har vi sagt redan nu att då är det väl bara för liam att ta med en av sina kompisar..Så sånt går att ordna hur lätt som helst..

Det finns som sagt bra saker även med att vara ensambarn och jag är så less på all denna hysteri om att man "måste" ha två barn för det är ju såååå synd om det som blir utan syskon..

Kul för dom som vill ha fler och orkar det,men det är lika kul att ha ett..Ge er nu!