Nu är det jag som sitter bakom skärmen igen.Fick komma hem från bb idag.Fast lill plutten är fortfarande inskriven på barn under tiden eftersom att han är lite tidigt född.Ska tillbaks dit imorgon och ta ett prov ang hans gulsot.Just nu ligger han på en ljus madrass i vagnen med bara blöja på sig.Han måste "sola" för att bli kvitt gul färgen,även om jag själv inte ser den direkt.

Det verkar ju var poppis att skriva om sin förlossning så jag tänkte vara lika härmig och göra detsamma.Känns lite jobbigt att behöva skriva samma sak till flera personer när dom alla kan läsa här ändå.

Till att börja med så kanske vissa kommer ihåg att vi fick ett extra ultraljud kring v.20 som gjordes av en specialist som skulle se ifall plutten hade någon läpp eller gomspalt.Läkaren där konstaterde att allt såg bra och helt ut,vilket gjorde att man släppte den "rädslan" mer eller mindre och såg på det kommande som om allt skulle va normalt.Jag själv har ju en enkelsidig läppspalt så det var därför vi kollade upp det.
När Liam valde att titta ut så visade det sig att han har både dubbelsidig läppspalt och en spricka i gommen,gomspalt.På ena vänster sida av läppen är det lite mindre spalt och han har en hel liten näsborre medans det är helt öppet på högra sidan och han kan sticka ut tungen genom hålet.Att han har det här gör bla att det kommer bli många operationer i framtiden (som tur är kan läkarna sitt jobb ännu bättre nu än när jag föddes),han kommer kanske få svårt med talet till en början,tänderna kommer förmodligen få justeras och han kan inte ammas. Men jag återkommer till allt under inlägget.Ville bara öppna med detta så att alla vet vad dom kommer se på bilderna,för trots detta så ser vi bara en otroligt fin och underbar liten pojke som får oss att gråta av glädje stora delar av dagarna.Självklart blir det även lite tårar för allt det nya som nu måste ske och inte fanns med i våra planer.Men det är bra att gråta och det kommer man inte ifrån.

Nåja..

I tisdags när vi hade varit på kontrollen för att se om det var fostervatten jag läckte sa ju läkaren att det mest troligt inte var det,trots att det visade plus på stickan gällande äggvita.Han sa att huvudet höll på att fixera sig och att det skulle nog dröja ett tag till för allt att ske.Vi åkte därifrån och styrde ratten mot edsbyn till mamma.När vi åkte därifrån på tisdag kväll så fick jag lite ont i magen och var tvungen att vrida mig i sätet några gånger.Men allt gick över och tänkte inte mer på det sen.
Mange åkte till jobbet för att jobba 23-06 och jag var hemma.På morgonen tisdag mot onsdag kl 04.45 fick jag som attacker i magen då det värkte till och sen försvann.Gick upp och tog alvedon för jag trodde bara det var nå vanlig värk.Ringde till mange och surrade lite innan han skulle sluta jobba.Efter ett tag började det värka mer och mer,med tätare mellanrum.Mange kom hem kring 07.00 och precis när han hade somnat ropade jag in han till toan.Trosan och skyddet var dyngblött och jag ville att han skulle se det så att jag inte inbillade mig.
Tog på mig nytt och la mig sen en stund.Men efter ett tag gjorde det så ont när värken kom att jag var tvungen att gå upp,även gråta lite..Ringde till mamma och sa hur det var och hon bad mig ringa till förlossningen eftersom att det kom med 10min mellanrum just då.Jag valde att vänta en stund eftersom att man varit där dagen innan så det kändes pinsamt att komma igen för ytterligare en kontroll (som vi trodde det skulle bli).Men kring nio tiden ringde jag iaf och hon sa ju direkt att jag skulle komma upp.Jag tog lite tid på mig här hemma och donade för att tiden skulle gå,packade en väska för säkerhetsskull om mange skulle behöva åka och hämta den.Kiara kände att nått var på g så hon la sig i väskan.
Strax före 11.00 var vi uppe på sjukhuset och jag fick göra en ctg kurva,fick dock såna värkar så även där grät jag vissa gånger.Trots att dom gjorde skit ont (trodde jag innan man visste vad ONT är) så visade det inte så mycket på kruvan,jo att dom fanns där men inte så starka.Så dom bad oss gå runt lite inne på avd och även på sjukhuset för att sen komma tillbaks om det trappades upp.Gick och strosade på sjukhuset en timme ungefär,mötte även manges jobbarkompis som var där med sin plutt.Pratade med honom och sen gick vi upp till förlossningen igen.Då var kl 12.40 och det hela kändes så mycket ondare,kl 13.00 hade jag fått komma in på en förlossningssal och då börjat få riktiga värkar.Gick där och vankade samtidigt som jag sa att jag hade så ont och inte visste vart jag skulle ta vägen.Dom frågade om smärtlindring och jag sa att jag ville pröva allt.Fick gå med tens paddlar som hjälpte rätt mycket där ett tag.När dom märkte att värkarna helt plötsligt kom tätare så ringde dom på den som skulle lägga eda.Hon kom och började försöka med nålen,dock lyckades hon inte efter många felstickningar så jag fick vara utan.Var bara att fortsätta andas.Lustgasen luktade äckel så den tog jag bara två andetag med.
Ena bm sa att om ca 30min skulle dom känna och se hur öppen jag var.Men det tog bara 5min innan hon ändrade sig och valde att kolla då istället,från att ha varit på noll mer eller mindre hade jag öppnat mig 7cm på nån timme.Dom två barnmorskor jag hade blev aningen chockad och sa att här skulle det minsann komma ett barn rätt snart.Tiden gick,även om jag inte hade så stor koll själv.Låg där och stånkade,skrek och tok klämde på manges hans varvat med att fråga när det skulle vara över och dricka saftsoppa.
Helt plötsligt säger dom att nu ska du vända dig på rygg,låg nämligen på sida.
Vänder mig och får krysta några gånger sen säger dom att nu kommer huvudet snart komma och då får du inte krysta nästa värk utan ska bara andas igenom den.Så den kommer och ont gör det,huvudet är då halvt ute och det ska tydligen vara så en stund för att tänja lite och inte bli för stort tryck på en gång.När den värken släppte sa dom att nu är det bara två värker kvar sen är bebisen ute,tryck allt vad du kan på båda nu.Och dom kom samtidigt som jag tryckte...och tryckte..
Då känner jag hur det liksom rinner ut en klump,kändes som en stor vatten ballong,och dom tar emot ett litet knyte.
Vips var Liam född.
Då var kl 17.58 så på 5 timmar hade jag fött fram lill plutten,utan smärtlindring dessutom OCH 3v för tidigt.

Dom tittade lite och sa sen att han har som mamma på läppen..tårarna började spruta och jag fick en chock.Var ju inte alls vad vi väntat oss.När det dessutom visade sig att det var dubbelsidig spalt plus gommen så blev det ännu värre för mig.Jag kunde inte se honom och låg bara där med benen upp fläkta och hade tårar som rann över kinderna.Mange var underbar och tog direkt sin son i famnen.Satte sig med honom och kom sen till mig och sa "han är helt perfekt,du får inte överge honom nu.." Och det var aldrig min tanke,det blev bara en sån omställning.När man själv gått igenom sånt så vill man ju inte att ens barn ska behöva operaras,än mindre som bebis.
Men efter ca 10-15 min kom mange fram med honom igen och jag såg min son på riktigt,en helt underbar liten pojke som vägde 2914g och var 46cm lång.
Att förlossningen startade just då och gick så fort är något jag knappt hunnit förstå än.
Jag är mamma och har sett helt fantastiska sidor av min sambo som jag aldrig sett förr,trots den "defekt" våran pojk har så måste man se framåt,slut resultatet med dagens läkare kommer bli toppen.Men det gäller att hålla kvar vid den tanken hela tiden.

Redan på måndag ska vi till uppsala för att träffa dom vi kommer ha att göra med under denna tid.

Just för att han har en gomspalt så kan han inte suga som ett vanligt barn,därför inte ammas.Han ligger och slickar i sig lite droppar från bröstet och har det mest som en mys stund med mamma.När han ska äta så har vi en speciell nappflaska med en längre pip än dom vanliga,med den kan även vi hjälpa till att trycka när han suger så det blir som att han äter själv.Sugreflexen har han men det går inte riktigt ihop med att svälja eftersom att det är som ett hål i gommen.
Först hade han en sond och det gjorde så ont i hjärtat att se hur den där slangen irriterade honom hela tiden.Som tur var kom det en underbar barnmorska som satte sig med oss och tog fram den speciella flaskan,och tack vare henne slapp han sonden och kan nu faktiskt mer eller mindre äta själv.Gissa om det rann tårar när man såg att han var så duktig och sög på flaskan.

Han har lite för högt värde gällande gulsot så han har legat och solat under natten och nu när vi åkte hem fick vi låna hem en ljusmadrass.
Gällande ammning så får jag pumpa och ge han det i flaskan,även lite ersättning vissa gånger då jag inte pumpat.
När han hade sonden kunde varken jag eller mange sova för man låg hela tiden och kollade om han hade dragit ut slangen,så nu när han slipper den kan man andas ut.Nu får han vara med händerna i ansiktet hur mycket han vill och allt känns så mycket bättre.

Min kropp däremot är lite konstig..jag har sån otrolig värk i armarna och axelfästen så jag kan knappt ta ett vanligt glas,gör till och med ont att skriva allt det här.Barnmorskorna sa att det är för att jag tagit i så mycket när jag krystat,hade tydligen fått bra grepp om mina ben utan att dom ens tipsat mig om den saken.Dom sa hela tiden att det var som att springa ett marathon lopp för kroppen och att det är vanligt med träningsvärk.

Kan skriva mycket mycket mer men tror jag stannar här just nu,kommer ju säkert återkomma till saker från den här händelens under bloggens gång..
Tänkte iaf lägga upp lite bilder så ni får se våran prins och resans gång den dagen och de kommande som var.

                
Avslutar med två bilder från mitt rums fönster..bara för sakens skull..
 

Nu ska jag gå och lukta lite på plutten och mysa med dom två som redan ligger i sängen,sen blir det nog en bit mat.