Att vara gravid och vänta på sitt barn ska vara en lycklig och bra tid i någons liv.För mig är det inte så..Vissa stunder eller dagar kan kännas bra men sen händer det där som gör att allt bara känns piss.Som nu.Känner bara att jag inte orkar hur mycket som helst.Jag orkar inte vara stark och vara normal,jag orkar inte le och säga att allt är bra. Jag vill bara få känna att allt är som det ska och att folk runt omkring en beter sig som vanliga människor.Vill inte behöva fundera på när nästa bomb ska smälla,på vad som dimper ner i brevlådan,vem det är som ringer eller vad man ska behöva försvara nästa gång..Har suttit och fällt några tårar för en stund sen och kändde hur det gjorde int i hjärtat och bröstet.Ville bara försvinna..Men just för att jag har ärtan inom mig så kan jag inte det,jag MÅSTE fortsätta,jag måste kämpa,hur svårt och jobbigt det än är. Men snart tar styrkan slut,så är det bara.
Hur kan man säga saker som kan förstöra en hel relation,en blivande familj? Det är tur att mange är som han är och inte tror ett dugg på vad som sägs,men ändå..det tar på mig,det är mig det snackas om.Tänk om han istället hade varit osäker på oss och en allmänt nervig person,då kanske han hade gått ifrån mig och vårat barn..så hade jag stått där ensam med ett barn som faktiskt är hans bara det att han inte trott det utan gått på deras skitsnack.
Kanske måste förklara vad det här handlar om..
Fick ikväll veta att Linda (manges brorsas fru som jag skrivit om tidigare) snackat om mig med folk som inte ens känner mig,det gör hon knappt själv för den delen.Det hon går runt och säger är att jag troligen varit otrogen och att det inte är manges barn,plus att jag sagt saker som att jag inte kommer kunna byta blöja för att det är äckligt.Men va fasiken,kan jag jobba inom äldreomsorgen så kan jag väl byta på mitt eget barn.Har aldrig ens uttryckt mig om den saken,har ju tillochmed bytt på hennes mans barn som han har med förra tjejen.
Det är ju iochförsig inte den saken som gjorde mig ledsen,utan att hon går runt och säger att det inte är manges barn. Så då fattar man ju varför hans familj aldrig brytt sig om min graviditet..dom tror väl som henne eftersom att det är dom och hon som sitter och gaddar ihop sig dagarna i ända.
Jag ska inte ens behöva försvara mig för en sån sak men lik förbannat måste jag det. Redan innan jag fick reda på det här så har jag sagt till mange,och psykologen vi träffade förra veckan,att jag skulle vilja göra ett faderskapstest bara för att det ska finnas bevis på att det är han som är pappan och ingen annan.Inte för att jag tvivlar men just för att jag känt på mig att nått sånt här ska dyka upp. Finns inte en möjlighet på jorden att det skulle kunna vara någon annan! Han tror inte heller att det är nån annan..men nu när man verkligen fått höra att det är sånt dom går och säger så känns det ännu viktigare att få det gjort.Jag orkar inte bli trakasserad nå mer,vill bara kunna trycka upp ett bevis i ansiktet på dom.

Det är sen jag blev gravid linda har blivit konstig..hon var väl lite mysko innan oxå men det är sen det hände som hon verkligen beter sig omänskligt.Hade det varit tvärtom så hade det blivit ett väldans liv.
Vet inte vad jag ska göra för att få dom att lägga av.Just nu gör vi ju ingenting.Det är väl lika bra det kanske men det gnager inom mig,oron på vad som ska komma efter varje grej..För nått nytt är det hela tiden..
NÄR för det första skulle jag ha varit otrogen och VARFÖR?Jag som bara har väntat på att mange ska känna sig redo och att beslutet ska komma från honom,jag som inte kan se mig med någon annan än med honom.Varför skulle jag gå och sumpa det på ett sånt sätt som att vara otrogen?Och sen säger även mange att jag är för ärlig..om jag nån gång gjort något dumt så har jag alltid sagt det,och då menar jag allt..för jag kan erkänna att jag tabbat mig på fyllan men då har jag berättat det och han har valt att förlåta mig.Dock skedde allt sånt för ca 3-4år sen och vi har 6års dag i juni.
OM det hade varit någon annans barn skulle jag aldrig låta mange tro att det var hans,jag skulle inte heller gå med på att göra ett test..Så jag fattar inte varför dom säger som dom gör..
Om det nu handlar om avundsjuka så fattar jag inte det heller,vad har jag att vara avundsjuk på? Okej..jag har en sambo med fast jobb och inga otrohetsaffärer bakom sig.Men sen då..Hon har ju ett eget barn,hon är gift osv..sen att deras ekonomi är i botten det är väl kanske inte så kul.Men vadå..ska man klanka ner på alla som har det bättre ställt än en själv?
Nä jag tror inte att det är den saken det handlar om..Tror bara hon mår allmänt piss och måste göra nått för att känna sig bättre själv.Men även det låter sjukt..
Jag skiter faktiskt i vad orsaken är,vill bara få ett slut..vill inte behöva oroa mig för varenda ljud man hör eller rörelse jag ser.Har länge känt mig iakttagen och jag börjar tro att den känslan stämmer.

Ska faktiskt be den där psykologen om hjälp med ett test nästa gång vi ska dit..

~Vill bara försvinna~