Vi (läs jag) har alltid tänkt att barnet ska ha både mitt och manges efternamn den dagen han väl föddes men nu inser vi att det blir lite långt plus att man oftast bara använder ett OCH att han redan står med mitt efternamn överallt eftersom att han får det automatiskt. Så idag skickade vi in namn papperna till skatteverket och hans hela namn är Liam Magnus Sandström. Sen får vi se om det ändras nån gång i framtiden..det vet man aldrig..men än så länge gäller det här.Mange brydde sig inte om efternamnet heller så då kändes det ännu mer som att det kvittade,huvudsaken är att han har Magnus i andra namn.
Något dop ska vi inte ha då ingen av oss är särskilt kristna,jag tror på mitt och han på ingenting mer eller mindre.Mange är döpt men inte jag. Vi känner att det är lite fel att döpa ett barn som inte kan välja själv om han eller hon vill tillhöra svenska kyrkan,så därför får Liam avgöra det själv när det ev blir dags för konfirmation..då kan man ju faktiskt döpas även fast man är rätt gammal.Man förväntas ju faktiskt leva som en kristen om man döper sig,även om det inte är så många som lever så,och det är inte alls säkert att Liam kommer leva efter dessa normer så det är dumt att vi redan som barn "tvingat" in honom i nått..Det är så vi känner och så får det bli..
Däremot funderar vi på att kanske ha en namngivnings cermoni där man har lite fest och då vi förklarar vad hans namn betyder,varför man valt det osv..men vi vet inte alls säkert hur vi ska göra då det känns lite trist ändå eftersom att det bara skulle vara min mamma och maria som skulle närvara..några andra har vi inte direkt att bjuda..min släkt skulle inte direkt åka från luleå för en sån sak och manges familj är det ju som det är med.Sen har varken jag eller han särskilt många kompisar,inte som vi umgås med iaf.
Så hur ska man göra egentligen?

Nu ska jag se klart en film och sen hoppa i säng..
Skrutten sover än!