Tycker så synd om Liam när man ser alla blåmärken han har fått från alla nålstick och infarter han hade..Dom har stuckit honom i båda händerna,båda fötterna och ett blåmärke på armen..Man känner sig så otroligt maktlös när man har sitt barn på sjukhus.Det är precis som att dom har tagit ifrån en rätten till sitt eget barn,man måste följa deras rutiner,råd och bestämmelser. Man har inget att säga till om utan måste bara gilla läget. Viss vårdpersonal tycker man om medans andra bara känns som att dom är på fel ställe. Speciellt en uska på liams avd som gjorde mig riktigt less. Hon skulle stå bredvid och titta när man bytta ny blöja,sen känna och fråga om den inte satt för hårt,ta för givet att jag inte kunde ge alvedon och sa hela tiden "jag kommer in då och då så gör VI det" trots att jag sagt att jag kan göra det själv,hon skulle säga hur vi skulle hålla hononom,hur vi skulle klä honom,om han behövde ha en ny tröja osv osv..Att inte kunna be personen hålla käft och sluta lägga sig i är oerhört frustrerande,som om vi inte kan vårat eget barn. Som tur var fanns det andra vänliga själar som var trevliga och lättsamma. Såna gillar vi..

Liam hade en infart i handen och en i foten,den i handen användes inte utan fanns där mest för säkerhetsskull. Så hade alla småttingar vad jag kunde se. Dagen efter oss kom det en utländsk mamma med sin lilla bebis,kunde i princip inge svenska och hade inte med sig vagn eller nå annat till barnet. Den mamman störde mig nå så hemskt. För det första drog hon bara upp våran dörr till rummet och traskade in för att titta på liam som var helt nyopererad,hon började göra beklagande ljud och stirrade as länge. Sen hade en sköterska ställt in en kartong med NAN 2 till oss i köket men den kartongen hade mamman tagit in till deras rum så när vi väl kom på att det var hon som hade den och sköterskan sa att den skulle va i köket så var den nästan slut,tur att vi hade med oss lite hemifrån. Hon gick hela tiden och gjorde shhhhh ljud trots att hennes barn inte blev ett dugg lugnande av det. Men det sjukaste av allt var när hon stod och bytte på sin son. Vi hade rummet mittemot skötrummet så om våran dörr var öppen så jag dit in.Stod och vaggade liam och sneglade in i skötrummet.Precis som dom flesta småttingar lekte hennes barn med fötterna och eftersom att det fanns en slang som hängde från infarten fick man ha lite koll på vart dom hade händerna. Hennes lille började leka med slangen och vips var den borta..morsan hade dragit ut den med flit för hon trodde man skulle ta bort den.Blodet rann ju som aldrig förr och eftersom att hon inte kunde svenska så började hon ropa nå ord på sitt språk.Till slut kom en uska och frågade "have you taken this?" Hon sa ja och sköterskan sa "no no no" och rörde på fingret. Hennes unge hade bara varit vaken nån timme sen hans op och oftast så får dom penicilin i infarten i ett dygn så den skulle ju va kvar.
Har man inget vett alls bara för att man kommer från ett annat land? Hon satt även och pratade med hög hög röst i sin mobil ute i korridoren,trots att man egentligen inte fick ha den på inne på avdelningen.Nog för att jag hade det men det var på ljudlös i fickan och jag skrev endast lite sms inne på rummet.
Ja det finns då människor man kan blir förundrad över..

Men något roligt som hände där nere var dagen innan när vi hade alla möten med vårdpersonalen. Vi hade precis åkt ner till tandläkaren och efter oss kom det en annan familj som anmälde sig i receptionen.Jag tyckte jag kände igen dom och insåg att det var familjen som bor här i närheten (valbo) och som jag såg i tidningen på nyfödda för nån vecka sen. Dom hade fått en son som oxå hade tejp över läppen som liam hade när han var mini. Bara för nån dag sen så sa jag här hemma att man borde ringa till logopeden här och höra om man kunde få deras nr eller nå så man kan ha lite kontakt,men det rann ut i sanden för jag visste inte vart jag skulle börja ringa eller vad logopeden hette som vi träffade på bb.
Så jag gick fram till dom och sa först hej och frågade sen om det var dom som kom från valbo.Det var det ju och vi stod där och pratade ett bra tag. Deras son Lucas har enkelsidig läpp-käk och gomspalt.Allstå samma som liam bara det att han har på ena sidan och inte båda. Var så roligt på nå vis att se en sån liten med samma tejp och gomplatta som våran skrutt haft. Lite komiskt är oxå att personalen på förlossningen sa till oss att det föds barn med spalt väldigt sällan här i stan och dom flesta hade aldrig haft en sån förlossningen som dom varit med på. Men så kom liam i feb och sen lucas i juni,eller var det juli..undrar vad dom tänkt då på bb?!
Vi fick iaf gå in till tandläkaren och när vi skulle gå därifrån så pratade vi lite mer eftersom att dom ändå skulle in efter oss då vi har samma tandläkare där nere. Bytte nr med varann så vi får se om vi hörs av..skulle vara trevligt iaf..

En annan tjej uppe på avd gav oss sin mailadress för att vi skulle kunna hålla kontakten med dom,hennes dotter Selma har gomspalt och hade precis varit in på op för att sluta bakre delen.

Appropå gommen,liam ska in på op IGEN i dec..Då blir det hans tur att sluta mjuka gommen,den bakre delen. Känns inte kul att han ska sövas och allt det där. När man väl kanske har kommit in i rutinerna igen då ska dom kastas om. Men sen sker inte nästa gom op fören han är kring 2års åldern.

Nu vaknade han precis och ska ha en alvedon.
Mange sover så han ska väl upp snart oxå. Vill se veckans avsnitt av weeds som jag inte hunnit se än.

Liam är ganska medveten om katterna nu verkar det som för han ler jätte mycket när han ser dom och skrattar när han får klappa mysan,ska försöka filma det nån gång..

Har tänkt se film flera kvällar nu men när liam väl somnat känns det som att man själv vill sova eftersom att han vaknar på natten och sen tidigt på morgonen. Önskar han sover som han brukar snart..

Tror jag ska ta upp den lille nu,även om han ligger nöjt bredvid mig.

Hej svejs