Tack för den käftsmällen du där uppe bland molnen..

Liam vaknade vid tolv och är fortfarande uppe,inte det minsta trött men får ändå sina skik attacker titt som tätt.Har gett en alvedon tidigare för att se om det kanske var nånstans han hade ont,men icke det..hjälpte ingenting..

Bildligt talat så har jag ryckt mig i håret säkert 15 ggr sen han vaknade,orkar verkligen inte höra hans skrik heeeeela tiden.Om han bara kunde prata och säga vad det är som känns fel..
Helgen känns allt mer och mer avlägset,mange tycker att vi redan ska säga bort allt för det kommer inte funka för mormor att ha honom.Hon som är så beroende av sömn,bra sömn,och har värk i kroppen kommer aldrig palla att ha det såhär i tre nätter.

Ja jag vet att det är såna saker man får räkna med när man skaffar barn,men jag tycker även att man måste få ha rätt till lite privat tid som par,eller var för sig.Föräldrar som är helt slut i huvudet blir inga bra föräldrar,och sånt vill väl alla undvika?! Vi har inte varit på någon bröllopsresa och verkar inte komma iväg på någon heller,är det då för mycket begärt att få ha några dagar utan barn här hemma? Att se framemot en helg utan krav? Att längta tills barnet ska få åka bort till ett ställe där barnet är i centrum hela tiden?

Har haft dom här dagarna som ett slags mål,något att längta till när saker kännts svåra..men nu känns det bara som att allt var längtat i onödan.Självklart skulle något förstöra för oss..Med det menar jag inte att Liam förstör i sig utan bara att det var väldigt trist att han blev såhär just nu.Klart han måste få ha sina down perioder,men inte nu.
Aja..ska försöka att inte ta ut något i förskott.Han får åka dit så ser vi hur det blir,hoppas kan man ju göra även om det inte är det första jag tänker på nu.

Ska försöka sova lite så man orkar upp när han ska göra dag,plus jobba em.

Natti