När man ska lägga Liam för natten så räknar man med att det ska bli gråt och tandagnisslan eftersom att det har varit så säkert 1-2mån.Men ikväll var det precis som gamla tider och man kunde lägga ner honom i hans säng och sen gå ut ur rummet,lite grin vart det men efter 2min var det tyst och han sov.Vågar man hoppas på att vinden har vänt och att han nu är tillbaks till sitt gamla jag med den lätta läggningen och braiga nattsömnen?
Har man vant sig vid en sak så blir man ju nästintil chockad när det vänder och man börjar genast vänta på nästa bakslag,även om det är väldigt dumt när man istället kan njuta av lättheten.

Idag var jag iaf ner till arbetsförmedlingen så det är överstökat,ska bara gå på en grej imorgon så att man blir helt inskriven med en handlingsplan.Känns väl inge vidare att man hör till dom igen men när man inte vet hur mycket man får hoppa in och jobba timmar lär man ju göra nått som genererar i pengar för hemmet,om det så är att stå till deras förfogande.
Sen blev det en sen lunch/tidig middag uppe på flanör,men salladen jag tog var inge vidare och illamåendet kom som på beställning..usch..Så nu vill jag inte äta en sån nå mer..

Tog bussen ner på stan med vagnen och Liam som annars älskar att titta på bussar blev rädd av det höga brummandet och pysandet av dörrarna så han grät till och från,mammas hjärteskrutt.

Katterna har damp och kutar som två skållade råttor,fattas väl bara att dom skulle kuta in i hans dörr så att han vaknar.

Jag har faktiskt inte nå mer att skriva,nu vet ni ju hur min dag var.