Kärlek kan vara mycket,och helt olika för person till person.
Jag har en stor kärlek till våra katter,eller katt.Det är dock ingen kärlek som kan jämföras med den som jag har till min man,son och grodan i magen.

Kärleken mot mange kan vara väldigt dold vissa dagar men den finns alltid där.Jag oroar mig när han åker till jobbet och kräver att han hör av sig när han är framme,livrädd att han ska vara med om en olycka.Är vi ifrån varann en dag eller mer saknar jag honom direkt och känner mig halv.Tanken på att leva utan honom gör mig oerhört illa till mods och ser mig själv som en vandrande zombie med två barn som man måste hålla skenet uppe för.Gör allt för att han ska vara lycklig och se vilken underbar person han är,även om vi kan bråka och skrika som alla andra.

Kärleken till Liam har inga gränser även om man har sina dagar när man skulle göra allt för att sälja honom till någon marknad=) Att se han utvecklas och lära sig nya saker får hjärtat att ta några extra skutt.När han sover och man tittar på den lilla kropp som andas och sover sött blir mamma hjärtat varmt,man inser att det är ett liv som vi skapat och kommer forma till den han är. Han är ett riktigt charmtroll som skulle få vem som helst att smälta. Skulle göra ALLT för honom!

Grodan är fortfarande väldigt liten i magen men varje dag känner jag sparkar och hickningar.Tanken på att hon växer och frodas där inne som ytterliggare ett bevis på vad jag och mange kan åstadkomma får känslorna att svalla.