Vet inte vad det är för fel,men jag känner mig så otaggad med både möhippa och bröllop.Måste vara den hemska spegelbilden jag möttes av igår.
Jag har en speciell bild i skallen av hur ett bröllop ska vara och så kommer inte vårat blir så på ett sätt känns det litet,trist och obetydligt samtidigt som jag är nöjd för det är en kompromiss av allting.Skulle inte bli nå annorlunda om vi hade det längre fram under året för det har inte med pengar att göra utan mer om personerna.
När jag var jv (jeohvas vittne) så var alltid bröllopen stora och glädjefyllda.Det var oftast hela församlingen och mer folk därtill som kom på vigseln,sen var det en fest med mat,fika och mer mat som höll på hela natten.Brudparets vänner gjorde sketcher där två spelade bruden och brudgummen och sen visade dom hur paret träffades och vägen fram till bröllopet.Det vet lekar för brudparet och sen underhållning för alla..Det är SÅ jag vill ha,men inte kommer få..dels för att jag inte är jv och dels för att vi inte har några så pass nära vänner som skulle vilja/kunna spela mig och mange och som vet hur det gick till.Jo maria men hon kan ju inte vara ensam i en sketch.
Det må vara dumt att leva kvar i det förgångna och vilja ha något som man inte kan få men just vid den här händelsen kommer alla tankar om hur det kunde ha blivit om jag gifte mig som jv.
Jag vill inte tänka så men det går inte att låta bli.
Med möhippan känner jag bara att det är så få personer,jag har typ inga pengar att kunna köpa nå nya kläder eftersom att allt till bröllopet ska betalas nu osv osv.Självklart kan man ha super roligt även om man bara är några få,men jag vet inte..Är glad att personerna som håller på med den anstränger sig samtidigt som jag känner att det är pga att jag typ BETT dom ordna något och inte för att dom själv erbjudit sig eller vill göra det.Mycket är nog mina hjärnspöken som helt enkelt inte vill att jag ska ha det trevligt.
Egentligen är det ju skit samma med allt runt omkring så länge det hela slutar med att man blir gift=)
Innerst inne så ser jag framemot dagen och möhippan men det kommer stunder då allt bara är piss rent ut sagt och jag hoppas man får känna så utan att bli dömd av någon!?!

Vid ett tiden ska vi ner på stan och hjälpa jenny att hitta nån present till andreas som fyller år på måndag.Blir till att äta lunch där nere oxå.Tänkte kika på lite bh:ar men jag tror inte att jag kommer ha ro till det när skitis är med så jag ska åka ner själv imorgon eller på lördag,får se hur jag känner.

Inatt har den lille levt rövare och såna gånger kan man verkligen bli galen.Han somnade vid 19-19.15 som vanligt men vaknade till vid 20.15,var vaken ca 1tim och somnade sen om till typ 22.30.Då ville han inte göra något annat än att vara vaken.Inget funkade,han bara skrek så länge han skulle ligga ner eller vara i sin säng.La han i vagnen och körde runt runt här inne,trodde han somnade men nejdå..han satte sig upp och var så glad.Vid halv ett var jag så less att mange fick ta över även fast han skulle upp kl 5 och åka till jobbet.Som tur var somnade liam inom 30min i vagnen och låg i den tills mange skulle upp,då bar jag över honom till lill sängen och där sov han till 8 ungefär.Man blir så bortskämd med att han sover bra så när han inte gör det känner man hornen växa fram i pannan,även om man ska vara glad att det är så sällan så är man allt annat än glad när det sker.

Det jag skrev om i förra inlägget att barnen inte fattar så mycket när dom fyller 1år,självklart kan dom bli glada över att det kommer en massa folk och att dom får presenter MEN dom förstår knappast att folket kommer för hans/hennes skull och att det verkligen är grejer i paketen.Det är ju oftast papperet som lockar mest och sen vad det är i spelar inte så stor roll.

Nä nu har våra bästa år börjat..

Laters