Att komma på vad man ska äta till lunch/middag varje dag är ett stort ångest moment för mig.Jag HATAR att stå vid spisen men måste ändå göra det var eviga dag..Det kan vara roligt om man vet att det uppskattas eller om man ska ha gäster,inte annars.Tyvärr tar min andra hälft just den saken alltför given,han vet att jag fixar maten och skulle jag nån gång säga att jag inte orkar göra nått ja då skiter han i att äta helt enkelt eller åker och köper nå färdigt.Gäller det hans matlåda och jag ber honom göra nå eget en dag då åker han utan mat till jobbet,allt för att själv slippa laga.
Nog kan jag väl tycka att laga mat är inte så mycke begärt eftersom att han jobbar heltid men ibland skulle det vara skönt att få höra "idag lagar jag maten" eller åtminstone ett tack efteråt.Att få sitta ensam varje gång man äter är inte heller roligt,mange sitter alltid vid sin dator och äter medans jag antingen sitter vid köksbordet eller vardagsrumsbordet.Jag är uppväxt med att man sitter i köket och äter tillsammans men tydligen är inte han det.
För liams skull kommer jag dock blir hårdare på att vi alla ska äta samtidigt,tillsammans.
Barn behöver rutiner och efter en arbetsdag/dagmammedag/skola så är det ett bra tillfälle då alla samlas enligt mig.
Men tänk vad skönt det vore med en kock som alltid gjorde bra och god mat,att slippa fundera över vad man ska äta vore guld värt.
Nu kör vi ju med matschema där vi skriver vad vi ska äta en vecka i taget..men det är så svårt att komma på maträtter att en eller två saker ofta återkommer vecka efter vecka.
Hur gör ni med maten hos er?