Känner mig djup idag,men ändå lite för djup för mitt eget bästa.När jag blir djup så börjarjag grubbla,och börjar jag grubbla blir jag nere,är jag nere blir allt dystert och dystert vill man ju inte ha..

Sitter och lyssnar på våran ingångslåt som vi hade på bröllopet och börjar automatiskt tänka på alla rädslor jag har.Inte världens bästa kombo när man egentligen borde tänka tillbaks på våran dag.
En av mina allra allra största rädslor är att förlora mange,att han ska vara med om en olycka och lämna oss eller så enkelt som att han inte längre trivs i relationen och vill gå vidare.
Jag är inte så rädd att jag håller honom hemma varje dag och förbjuder honom att hitta på saker,men jag kan erkänna att jag är osäker på mig själv.Ser man honom titta lite extra på en annan tjej eller söka upp nya bruttor på fejjan så känner jag mig åsidosatt och glömd.Vet att det helt och hållet är något som jag måste jobba på,något som är MITT problem och inte hans.Jag har ju killkompisar som jag skriver med,jag kikar på killar när man ser någon som lockar ens öga på stan,varför ska då inte han få göra det?Har jag någon rättighet som inte mange har?
Är mycket medveten om mina känslor och mitt beteende,försöker så gott jag kan att inte låta det styra men ibland tar allt över och jag känner mig ledsen.
Fast jag vet ju att han också känner så ibland,mot mig,så egentligen är det väl något alla kanske upplever i ett förhållande eller äktenskap.Jag VET ju att varken han eller jag skulle göra något mer än kanske just titta,så varför nojjar jag?
Aja..nu ska jag titta på lillen som sover och sen kanske det blir lite badning med alina,peppe och mille.