Tänk att det redan är 1:a Nov.Bara två månader kvar på detta år.

Liam är på dagis och jag pustar ut lite extra.Kalla mig dålig mamma eller vad sjutton nu vill men jag står för att jag tycker det är himlans skönt när skitis är där borta och leker.Efter en oerhört jobbig inskolning är han numera som en annan unge.Han har knappt tid att vinka/pussa/krama den som lämnar honom hejdå.Det ska lekas direkt och fröknarna är underbara.När man ser att han trivs och verkligen vill vara där gör det saken ännu skönare,då vet man att han har det bra och att han precis som mig/oss behöver den tiden.Efter en helg hemma börjar han klättra på väggarna och dagis är höjdpunkten.
Jag älskar mitt barn men ser hur viktig tiden bland alla andra barn är för honom...Dessutom verkar han vara väldigt omtyckt på sin avd både bland barn och vuxna.När barnen ser att han kommer så ropar dom "Nuuuu kommer Liam" och fröknarna kallar honom för "sin lilla farbror" eftersom att han är så lillgammal till sättet. Imorse när Mange lämnade honom hörde han hur en fröken sa "Här kommer våran solstråle från stjärnan (deras avd heter det)" och sånt värmer ju självklart hjärtat.

Vi har varit och lämnat in den gamla tv:en för en felsökning och sen blev det en tur till onoff.

Nu ska jag snart se hem till gården och vila lite..