Vet inte vart jag ska börja skriva,tårarna gör att det är svårt att ens se vad jag skriver.Har gråtit så att jag knappt kunnat andas idag och precis när jag tror att jag har gråtit klart så väller det över mig och det är dags att bli blöt om kinderna igen.
Saknar henne så otroligt mycket redan och skulle bara vilja åka och gräva upp henne,ge nått medel som gör att hon vaknar och krama henne.
Försökte att inte tänka på det så mycket dagarna innan men när Mange gått med Liam till dagis imorse kom det.Sen grät jag i princip hela tiden.På väg till bilen,i bilen,utanför bilen,inne hos veterinären och nu efteråt.
Hon skrek så förtvivlat i bilen och inne på rummet,men sen när jag lyfte upp henne på deras undersökningsbord blev hon relativt lugn och gosade med mig.
Tog inte många minuter innan veterinären och en "sköterska" kom in för att ge henne sprutan.
Han rakade lite på tassen och stack in nålen,hon bad mig klappa kiara och vara där bredvid henne,sprutan med sömnmedel togs fram och sprutades in.Sen gick det bara på några sekunder,jag sa "hejdå gumman" och sen sjönk hon ihop.Vi stod och klappade henne medans dom ställde sig på sidan och sen lyssnade han på hjärat,det var tyst och hade slutat slå.
Mange kramade henne och viskade nått och sen lindade jag in henne i en röd handduk med hjärtan på.
Vi fick gå ut bakvägen för att slippa gå bland allt folk.Jag höll henne i min famn och tårarna sprutade,gör dom än.
Åkte ut till stället vi skulle begrava henne på och sen la vi henne för hennes sista vila.

Förstår inte hur man kan ha så mycket tårar.Dom vill aldrig ta slut och som jag skrev innan kan det bara välla över mig när jag börjar bli normal igen.
Har suttit och tittat på kort och det verkligen skär i hjärtat,nästan så att man kan se hur det blöder inom mig.

Dom som aldrig har haft ett djur har nog väldigt svårt att förstå hur man känner och tänker säkert "men det är bara ett djur".Det är INTE BARA ett djur utan en familjemedlem som betyder oerhört mycket.Som ger sin/sina ägare villkorslös kärlek dag som natt.Som blir små personligheter där ingen är den andre lik.

Nä fy fasiken vad det här är jobbigt,från att ha haft fyra troll till att bara ha ett.Kiara var den första i klanen och således den katt jag skaffade på egen hand när jag flyttat hemifrån.Känns hemskt och inget jag önskar någon att gå igenom.
Hade nog svårt att komma över Lovas död som kom helt plötsligt,hur lång tid ska det då inte ta med det här?!


Hela ligan med pälsklingar



Lova som var först med att lämna oss,endast 1,5år.


Tiger var andra som lämnade oss.En 3-årig grabb.

 
Kiara som lämnade oss idag,4 ynka år.

Är helt slut i skallen och matt i kroppen efter denna dag så nu blir det sängen.
Sorry om det blev ett tråkigt inlägg för er som inte är så intresserade av djur.

Godnatt