Pust och stånk,har grejat här hemma så att höften värker.Först bestämde jag mig för att göra lite mer ordning i manges garderob och det tog sin lilla tid.Sen var det dags att springa ner till förrådet och soprummet för att få bort lite skit.Efter det startades en disk och tvätt plus att jag dammsög och skurade.Nu är tvätten klar så det blir till att hänga upp den och sen diska det som inte rymdes i maskinen,och KANSKE hinner jag ta mig en macka där emellan.

Jag som tänkte sova idag men när man väl börjar med något är det svårt att sluta.

Snöar gör deet också,gillar vi inte!

För mig är det viktigt att ha små milstoplar att se framemot för att orka med allt det vardagliga.Nu har vi/jag inga speciella sådana inbokade så dagarna känns väldigt långa.
Självklart har man Liams födelsedag att se framemot men glädjen för den försvinner lite eftersom att hans operation sker bara någon dag efter,så då vet man att när han fyller år ska vi snart till sjukhuset i uppsala.
Nog för att själva operationen är en milstolpe i sig men ingen rolig..
Det ska vara glada saker att se framemot.Grodans ankomst är för långt fram och det är liksom tills just dess jag vill ha små saker som lockar mig framåt.
Bröllopsdagen är inte planerad och vi har ingen aning om vad som ska göras,så tills att vi kommit på något räknas det inte.

Hur får ni dagarna/livet att fortsätta rulla på med glädje?

Nä nu har jag inte tid att sitta här,hänga tvätt var det ja!