Hålet
Jag har ett hål i mitt hjärta,ett hål som aldrig kommer kunna lagas.Det hålet försöker jag att inte känna så mycket,än mindre tänka på att det faktiskt finns där.Men ibland,som nu,gör det sig påminnt och en våg av känslor väller över mig.Jag blir ledsen,men försöker tränga undan det,och vill bara försvinna.
Helst av allt vill jag få prata med dig,bara få ett tecken på att du trots allt är lycklig men att du kanske ändå någon enstaka gång tänker på mig och den vänskap vi hade.
Jag tror ingen kan förså denna smärta som inte gått igenom samma sak själv.Man kan lätt säga att man förstår,men gör man verkligen det? FÖRSÖKA förstå kan man göra men det blir aldrig på samma sätt.
Hade det varit en omvänd situation hade jag aldrig vänt dig ryggen,oavsett vad som förväntades av mig.
Jag skulle ha visat att jag fortfarande fanns kvar även om det inte skulle kunna vara i den mån man ville.
Saker har hänt i mitt liv där jag trodde att du skulle glädjas,och gråta,vid min sida.
På mitt bröllop skulle du självklart ha varit den enda tärnan,du skulle ha varit den jag delade alla mina hemligheter och problem med,du skulle ha varit den första jag ringde och berättade om Liams ankomst för,du skulle ha varit den jag visste fanns där dag som natt!
Istället är du så långt borta man kan vara även fast vi bor i samma stad.Spelar ingen roll hur mycket jag sträcker ut min hand,du sträcker inte ut någon tillbaks.Du vet inte ens att jag sträcker ut min,du FÅR inte veta för alla andra och du väljer att göra som dom säger.Skulle jag ringa lägger du direkt på,skulle jag skriva får jag till svar att du inte vill veta av mig och att jag ska lämna dig ifred.Allt detta pga att jag gjorde ett visst val en gång i tiden och det valet kunde ni inte acceptera.Bara för ett val så släpper du mig vind för våg och kastar våra år av vänskap i sjön.Men snälla,vakna upp,inse att jag är samma gamla Fia oavsett vem jag är tillsammans med.Jag må ha förändrats på vissa plan men innerst inne känner du mig bäst av alla.
Jag vill så gärna så gärna bara få säga att jag saknar dig!!
Helst av allt vill jag få prata med dig,bara få ett tecken på att du trots allt är lycklig men att du kanske ändå någon enstaka gång tänker på mig och den vänskap vi hade.
Jag tror ingen kan förså denna smärta som inte gått igenom samma sak själv.Man kan lätt säga att man förstår,men gör man verkligen det? FÖRSÖKA förstå kan man göra men det blir aldrig på samma sätt.
Hade det varit en omvänd situation hade jag aldrig vänt dig ryggen,oavsett vad som förväntades av mig.
Jag skulle ha visat att jag fortfarande fanns kvar även om det inte skulle kunna vara i den mån man ville.
Saker har hänt i mitt liv där jag trodde att du skulle glädjas,och gråta,vid min sida.
På mitt bröllop skulle du självklart ha varit den enda tärnan,du skulle ha varit den jag delade alla mina hemligheter och problem med,du skulle ha varit den första jag ringde och berättade om Liams ankomst för,du skulle ha varit den jag visste fanns där dag som natt!
Istället är du så långt borta man kan vara även fast vi bor i samma stad.Spelar ingen roll hur mycket jag sträcker ut min hand,du sträcker inte ut någon tillbaks.Du vet inte ens att jag sträcker ut min,du FÅR inte veta för alla andra och du väljer att göra som dom säger.Skulle jag ringa lägger du direkt på,skulle jag skriva får jag till svar att du inte vill veta av mig och att jag ska lämna dig ifred.Allt detta pga att jag gjorde ett visst val en gång i tiden och det valet kunde ni inte acceptera.Bara för ett val så släpper du mig vind för våg och kastar våra år av vänskap i sjön.Men snälla,vakna upp,inse att jag är samma gamla Fia oavsett vem jag är tillsammans med.Jag må ha förändrats på vissa plan men innerst inne känner du mig bäst av alla.
Jag vill så gärna så gärna bara få säga att jag saknar dig!!
2011-01-02 @ 23:21:37
Postat av: Elisabet
Låter jobbigt. . Hoppas de ordnar sig. .
