Brukar läsa denna tjejs blogg ibland men nu var det ett tag sen så jag hade lite att ta igen,fastnade dock speciellt för ett inlägg som kunde ha varit mina egna ord.
Har länge funderat på just den saken hon skrev om och kan inte förstå alla som gnäller och klagar över "skavanker" eller extra kilon som kan dyka upp när man är gravid.
För mig är det en underbar tid och jag älskar magen samt det som hör till,fast jag hade gärna kunnat vänta lite med dom mjölkfyllda tittsen=) Den stora magen och rörelserna inuti mig är en upplevelse jag tar väl vara på!

Jag fick bristningar med Liam men inte alls fasligt många,hade jag däremot fått många hade det inte stört mig.Bristningar,för små kläder,värk i kroppen m.m är sådant som HÖR TILL en graviditet och man bör vara stolt över att man faktiskt har lyckats bli just det,alla har inte den förmånen!

Har kopierat hennes text för jag kunde inte ha skrivit det bättre själv..Valde dock att ta bort hennes egna privata del..


" Något som jag tycker är väldigt sorgligt och hemskt är dessa blivande mammor som inte kan acceptera att de är gravida och att kroppen förändras.

Jag har läst allt för många bloggar och statusar på FB där blivande mammor skriver om sina "problem" med viktökningen, de stora brösten, den stora magen eller bristningarna på magen.

Hallå, det är ju ingen världsnyhet att en kvinnas kropp förändras i samband med en graviditet och att man måste kyssa sin forna kropp farväl.. för ett antal månader framöver.
Om man inte kan acceptera det, varför vill man då så gärna bli gravid?

När man är gravid ska man njuta och fascineras av de förändringar som sker, man ska inte se på sina gamla kläder och deppa ihop. Man ska i stället försöka vara stolt och tänka på att det är en liten minimänniska som ligger där i magen och växer och att det är därför allt som sker, sker.

Varför vara så rädd för att gå upp i vikt? Varför trycka ner sin gravida kropp i ett par försmå byxor som lämnar röda avtryck på magen?

Angående bristningar så är det ju så att vissa får det, och andra inte. Jag var en av de som fick dom där helvetesmärkena på magen, flera stycken dessutom och djupa.
Jag var inte ett dugg road över dom.. men så mötte jag en ung tjej i väntrummet hos barnmorskan och hon beklagade sig över sina bristningar, som hon hade fått över nästan hela kroppen; magen, insidan och utsidan av låren, rumpan m.m.. 
Men, hon avslutade sitt beklagande med orden : "Men jag ska vara tacksam, det är inte alla som lyckas bli gravida utan hjälp. Och de som försöker utan resultat vill nog inget hellre än att vara i min sits. Och, det är trots allt mitt barn jag bär på och när jag tänker så, så älskar jag mina skavanker jag har fått med denna graviditet"

En tigermamma- som det så fint heter. En stark tjej med bristningar. En tjej som är stolt över det hon har åstadkommit. En tjej som älskar sitt barn villkorslöst. "