Kommer på mig själv med att tänka på ett tidigare liv,på de vänner jag hade då,på alla minnen sen den tiden,på hur det kunde ha varit och sist men inte minst gjorde jag det dummaste och fann min f.d allra bästa vän på facebook.Hon har inte så att man kan se något mer än hennes vänner,men självklart tittade jag på vilka det var och klumpen i magen växte sig stor.
Det där var alla mina vänner en gång i tiden,inte kunde jag tro att man aldrig skulle prata med dom igen.
Känns så oerhört konsigt att se henne där med alla gemensamma personer som vi hade..Det skulle varit mitt namn på hennes lista dessutom..

Varför plågar jag mig själv med att göra så,tänka tillbaks och börja grubbla?

Jag gjorde mitt val och det är inget jag ångrar,MEN jag önskar att jag aldrig hade behövt göra något val överhuvudtaget.Tänk om jag hade kunnat få ha min man,mitt barn OCH alla dessa vänner samtidigt..Då hade jag mått bra,eller bättre kanske man ska säga.

När vi är och handlar eller bara ute på stan och möter någon från mitt tidigare liv så vänder dom bort huvudet och låtsas att dom inte ser mig,eller så sneglar dom med deras dömande blick så länge dom kan.
Mange blir alltid lika förbannad över hur dom beter sig och skulle nog helst av allt vilja säga dom både det ena och det andra.Jag däremot,försvarar deras handlingssätt eftersom att jag förmodligen fortfarande är lite hjärntvättad och menar på att jag visste hur det skulle bli när jag valde att lämna,jag vet ju att dom bara gör det dom tror är rätt..att det på något sätt är mitt eget fel i grund och botten.
Trots att jag försöker se deras sätt som rätt så vet jag att det är fel det dom gör,mitt hjärta blir lika sårat varje gång men på något sätt så blir jag lite taggad att sticka dom i ögonen genom att tex "råka" visa mina armar som har några tatueringar vid det här laget,och sånt gillas inte av dom.

Varför har dom fortfarande ett grepp om mig och gör mig både till den där rädda lilla flickan samtidigt som det får mig att sträcka på ryggen och visa min underbara lilla familj?!?

Det är svårt att släppa den man en gång varit även om jag nästintill har gjort det,men vissa saker kommer nog alltid finnas kvar..Jag hoppas att dom som känner mig nu accepterar mitt bagage och min person...