Orkar inte skriva i separat blogg för det som gäller grodan längre,därför fortsätter jag i denna men låter det som står i den andra vara kvar.
Går in i vecka 34 idag och nu börjar det verkligen närma sig.Tänk att nu var Liam ute om 3v.Om man bara hade vetat det då vad nervös man hade varit.

Nu är jag inte ett dugg nervös eller orolig inför förlossningen,har nog aldrig varit.
Jag ser framemot den dag det verkligen startar och man får åka in.Sen att jag kanske får bita i det sura äpplet med en lång och jobbig förlossning enbart för att den förra var så lätt är väl något man får räkna med.
Jag kommer garanterat gråta över smärtan och be dom snitta ut ungen MEN jag ser ändå just framemot det och allt som hör till.Det SKA göra ont och man ska vilja bort,det hör till.Av alla förlossningar jag varit med på i somras så sa varenda kvinna att dom inte ville fortsätta och att dom trodde att dom skulle dö,men självklart är det bara ord och allt är som bortblåst så fort bebben är ute.
Jag är mer orolig över att mamma tex inte ska hinna hit i tid,gick ju fort med Liam så jag ska tydligen vara beredd på att det kan gå fort även denna gång.Vem vet om jag kan knipa dom 1,5-2timmarna som det tar för henne att komma hit?! Skulle det dessutom vara nattetid tar det nog ännu längre eftersom att hon lär vakna och piggna till,å andra sidan är det inge trafik ute.
Äh det blir nog bra,spännande att se när han kommer.

Idag ska vi åka och hämta vaggan som kommit och jag lär även in för att få mitt papper stämplat.
Tror jag ska måla om vaggan vit men skulle helst vela ha den svart,får se hur jag gör.

Liam grejar med ett regnskydd till vagnen,tar på sig det och kommer som ett litet spöke gåendes.Söt ungen!

Imorgon fyller hans ena kusin Engla år så om jag inte har speciellt ont i kroppen ska vi traska över dit en stund.Mange är ju borta med jobbet så han missar det.

Nu är det nog dags för lite frulle..