Ibland får jag en känsla,en känsla som gör mitt sinne grått.Jag ser ingen glädje i något och känner mest besvär av andra personer och alla måsten i vardagen. Det är inte som att vara deprimerad,det vet jag. Men det är som nått mellanting,man gör allt på ren rutin och håller leendet uppe mot barnen.Så fort dom somnat för natten sjunker jag ner i soffan och blir totalt matt. Orkar knappt hålla ögonen öppna längre än till 21 och somnar oftast i soffan. Såhär kan det vara ibland,inte så ofta men IBLAND,och andra dagar är man mer än nöjd och lycklig över sitt liv och allt vad det innebär. Då tar man dammsugaren med glädje,skrattar sig igenom disken och njuter av att ungarna är vaken lite längre på kvällen. Ähh vad rabblar jag om egentligen?!?