Nästa månad fyller Liam 5år och han ska ha kalas på leklandet här i stan. Han har själv fått välja vilka han ska bjuda och vad som ska ätas,just för att det är HANS kalas. Vi har pratat länge med honom och frågat vilka kompisar som ska få ett inbjudningskort och han har hela tiden sagt 7st specifika personer. Igår var det dags att posta dessa kort eftersom att man inte får dela ut sånt på dagis och lägga i brevlådan för dom som bor närmast.

Han har valt 5killar och 2tjejer,varav 2 av dessa 7 är hans kusiner. Den andra och enda tjejen är den han är väldigt förtjust i,kär enligt honom själv,på sin avdelning och dom leker ihop varje dag.

 

Självklart ska det alltid lyckas bli ett problem av något,så även av detta.

Liam har valt att endast bjuda pojken i ett tvillingpar och det accepterades inte av pappan i deras familj. Jag fick sms där han ifrågasatte varför bara ena barnet var bjudet och tyckte det var pinsamt att vårat barn gör så samt att vi som föräldrar borde tycka att det känns konstigt enligt honom. Jag försökte förklara att Liam har fått välja själv,han blir trots 5år och har en egen stark vilja. Skrev även att jag har frågat honom i ca 2-3v om han inte vill bjuda även flickan men han säger bestämt nej varje gång. För ett barn är detta inget personligt utan han vill väl bara helt enkelt inte bjuda denna person,finns fler han sagt nej till som jag frågat om och trott att han vill bjuda.

 

Det hela slutade med att pojken som är bjuden mest troligt inte kommer då dom tycker att båda ska bjudas.

Hur gör ni med sånahär saker,måste man bjuda båda i ett syskonpar?

 

I våra ögon/öron låter det helt galet. Även om det är tvillingar så måste man kunna ha olika kompisar och göra olik saker. Är det inte föräldrarnas sak att sära på dom så att barnen blir egna individer med egna kompisar?

 

Hos oss är det viktigt att både Liam och Elias har kompisar på varsitt håll,även om dom även kan ha samma också. Vi tar absolut inte förgivet att båda barnen ska bli bjudna på ett kalas,just med tanke på att det är två helt olika personer. Vi förklarar för den som inte blir bjuden att denne får gå en annan gång sen är det inge mer med den saken.

 

Jag känner mig less och irriterad över att denna pojke kanske inte får komma enbart för att föräldrarna inte vill ta den dusten med flickan som inte är bjuden. Dom menade att deras barn är för små för att förstå (dom fyller 4 i april) att bara en har blivit bjuden. Men om tom Elias accepterar att storebror går på kalas utan honom ibland så måste även deras barn kunna förstå,som dessutom är äldre än våran E. Annars får man väl kanske dela på sig som förälder,den ena går på kalas och den andra hittar på nå roligt med den som inte är bjuden!?

 

Hela grejen känns så onödig,ska vi verkligen behöva köra över Liams vilja och bjuda någon han inte vill endast för att den ena ska komma? Det skulle man väl aldrig själv villja,bli tvingad att bjuda någon till en fest.

 

Kom gärna med synpunkter!

Tanken om att kanske ta tag i bloggen igen har slagit mig. Dels för att det är roligt att kunna gå tillbaks och läsa men även för att det många gånger blir en slags terapi. Jag har alltid varit väldigt öppen med mitt och familjens liv,något jag ibland har fått sota för. Men när jag sätter mig och ska skriva vill jag inte behöva tänka innan varje mening om det är någon som kan ta illa upp,jag vill inte behöva censurera en massa. Självklart lämnar jag inte ut vate sig oss som familj eller andra nära och kära med för mycket privat information. Men mycket,och kanske saker som en annan skulle ha tyckt varit privat,delar jag med mig av. Stort som smått. Allt detta kan resultera i att det ibland blir mer,ibland mindre inlägg från dag till dag. Beror helt på om jag har något att skriva,att varje dag skriva vad man gjort bara för att skriva kan bli lite trist.

Okej,jag försöker..det här var starten.