Barnen på dagis och jag borde städa med tanke på att jag ska jobba dag två kommande dagar. Dock finns inte orken där även fast den borde det. Finns det något tråkigare än att städa och laga mat!?

Skulle vilja testa matkasse och sånt där städabonemang,men då kommer man till den ekonomiska biten.

Finns det någon som läser som har testat att ta städhjälp utifrån,isåfall vilket företag vände ni er till och är ni nöjd?

Vad kostade det och hur ofta kom städningen?

 

Ingen snö och glad för det är jag..kommer hinna bli tillräckligt less när den väl kommer.

 

Jag saknar orken att läsa böcker. Älskar att ha en bra bok att läsa,känslan när man tar tillvara på varje lugn stund för att få sätta sig med boken. Kunde läsa nonstop förut och så fort jag vaknade tog jag min bok. Nu har jag böcker,på plattan dock,men orken finns aldrig där. Eller snarare så har jag ingen ro att läsa,vet inte varför. När barnen somnat på kvällarna kan jag sätta mig tillrätta,eller när man jobbar natt. Men så fort jag börjar läsa så blir jag enormt trött och gäspar mestadels,måste läsa om samma sak flera gånger och till slut ger jag upp.

Väldigt tråkigt enligt mig!

 

Idag kan jag röra armen någorlunda som jag vill utan att det gör ont,i lördags var det omöjligt och man kände sig mest handikappad.

 

Försöka få i sig lite lunch snart och ta vara på lugnet innan vilddjuren kommer hem.

 

Julstressen börjar krypa sig på och det gillar jag inte. Känslan över att man måste köpa saker till folk man inte har en aning om vad man ska köpa är bara jobbig.

 

Vi kommer inte ens ha någon julgran av anledningarna platsbrist och ingen ork.

 

Känns som att barnen inte heller är speciellt brydda om julgran och mycket pynt. Vi har en liten bordsgran med färgglada lampor så den får räcka. Förutom vanliga ljusstakar och några tomtar här och där.

 

Nästa år kanske man lägger ner mer energi när barnen är 6,5år och 4,5år.

 

Båda ska ändå jobba julhelgen så det blir ett lugnt firande med mamma och hennes karl som kommer en sväng på julaftons fm.

 

Barnen kom hem vid 12.30 idag så nu är allt återställt igen. Vi ska gå till kvarterslokalen kl 17 för då bjuds det på gröt och skinkmacka. Perfekt att slippa laga middag.

 

På lördag vankas det fest så man får väl se hur man mår på söndagen.

 

Nu ska vi se wall*e och vänta på att klockan går.

I våras när våran Mysan blev påkörd så behövde den kvarvarande katten sällskap och vi åkte till ett djurskydd i söderhamn för att titta på en tilltänkt kompis. Dock fastande jag och Mange för varsin och kunde inte välja så vi tog båda två,Killen och Stumpan.

 

Killen var en oerhört skygg katt i deras bur men efter en stund blev han så gosig och tillgiven. Samma sak när han kom till oss,låg och tryckte under våran säng i ca 2v men sedan började han komma fram mer och mer. Nu är han framme nästan hela tiden men springer lätt undan om det blir för mycket ljud eller rörelser. Man kan inte rusa fram till honom utan måste lugnt prata samtidigt som man sakta går fram. Ligger man i soffan på kvällen när barnen sover så kommer han självmant och gosar frenetiskt.

Han är svart och född 2011. Hans teckning/färg kallas för black smoke och är väldigt vacker.

Han tycker även om att vara ute.

 

I somras när vi åkte till Kolmården 4dgr så hade vi kattvakt och efter det har han börjat kissa på andra ställen än lådan. Det är främst i barnens sängar så deras rumsdörrar måste vara stängda hela tiden. Det har även blivit olyckor i våran säng och på saker som legat på golvet.

 

När jag har pratat med veterinären så tror dom att det är ett störningsbeteende och sådant är svårt att få bukt på.

Vi hade tidigare en kisskatt som vi testade allt med. Flera lådor,ny sand,feliway m.m men inget hjälpte och efter 3års försök fick hon somna in.

Detta vill vi undvika med Killen men har inte möjlighet att ge honom flera år med försök.

 

Djurskyddet som han kommer ifrån tror att det kommer lösas med ett nytt hem,det vet jag inte om jag tror men vi vill försöka.

Kan inte vi hitta ett eget provhem åt honom så tar dom tillbaks honom och han måste då dela bur med flera okända katter på obestämd tid. Han måste lyckas charma någon annan tänkbar ägare som ska vara där tillräckligt länge för att hinna se att han inte bara är en skydd och försiktig katt.

Varken mitt eller Manges samvete klarar egentligen av detta,att sätta honom i den sitsen igen när vi väl funnit varandra.

 

Våran dröm just nu skulle vara att någon vi känner kan tänka sig att ta honom för att se om kan kissar eller inte,som vi isf kan ha möjlighet att hälsa på. För skulle han inte kissa på andra ställen än lådan så får den som tar honom ha honom kvar,annars finns det bara en utväg.

Vi ser hellre att han hamnar hos någon vi känner till än tillbaks på djurskyddet där vi aldrig mer kommer få chansen att träffa honom eller veta hur han har det.

 

Många kan tänka att det bara är ett djur,men för oss är även djur varelser med värdefulla liv!

 

Så snälla HJÄLP oss att rädda Killen!

 

Kvällen har kommit och maken har slutat jobbet för ett tag sen. Man kan ju tycka att när man väl är barnfri även om det är en jobbhelg så borde man vilja hitta på saker på kvällen,men som småbarnsföräldrar finns inte orken där. När barnen är borta somnar man oftast ännu tidigare än vanligt och vaknar dagen efter och tänker "shit nu sov vi bort en hel kväll".

 

Vi har knappt köpt några julklappar alls i år,några stycken till ungarna men inte annat. Måste väl ta och göra det antar jag. Båda kommer jobba julhelgen och vi har inget speciellt inplanerat så det är väl därför den där berömda julkänslan inte infunnit sig.

 

Just nu är det tomt i skallen så det här får bli ett kort inlägg

Kom hem vid 6.30 imorse,vi lämnade sista filmen ganska snabbt eftersom att det var en oerhört tråkigt film.

För mig var alla mer eller mindre tråkiga även om dom gick att se. Det har alltid varit en svensk och en komedi men nu var det tre drama filmer mer eller mindre. Två av dom hade nästan samma handling,hur det var att vara gay förr och att folk dog. Båda var verlighetsbaserade så det var intressant men hade gärna velat ha någon film som man fick skratta till och inte behövde tänka så mycket.

De vi fick se var Pride,The Imitation Game (som det för övrigt stod var en thriller,men icke det) och Whiplash.

Lite besviken är jag faktiskt men får hoppas på bättre filmer nästa gång om man tar sig dit.

 

Skulle ha åkt till Norrsundet och hälsat på idag men armen värker så mycket att jag knappt kan smörja eller ha något långärmat på mig så jag blir hemma. Passar på att vila och tvätta när man inte har något annat för sig. Skönt att inte behöva serva barnen när man har ont och knappt kan lägga ner armen nånstans. När jag gjort förut så har det ju bara varit på ett specifikt ställe och då har man kunnat haft armen på sätt där det inte nuddat tatueringen,men nu har jag ju runt hela underarmen så det tar i oavsett hur jag gör.

Jajja..vill man vara fin får man lida pin,eller hur är det nu?!

 

Ska lägga mig i soffan och kika på en man och hans fruar.

 

 

 

Ska alldeles strax bege mig mot bilen för att hämta upp Johanna och sen blir det film hela natten lång. Vi vakar in lucia på filmstaden med över 200st andra.

 

Barnen åkte till mormor,om än lite senare än vad det var tänkt. Men nu är dom där iaf och kommer förmodligen hem på sön fm om mamma orkar. Inte det lättaste att ha två små vilda kottar när man är mer eller mindre sjuk. Hoppas det går bra för dom iaf.

 

Det var ju dags att påbörja min sleeve idag men det hanns inte med så mycket denna gång eftersom att vi planerade lite utseende och platser där motiven ska sitta. Konturerna på underarmen blev gjorda innan det var dags att säga adjö. Två av mina gamla tatueringar kommer att täckas av det nya,dels är den min allra första som var en tribal och sedan är det mitt egna namn som är på utsidan av underarmen.

 

Jag skojar inte om jag säger att det här gjorde ondare än en förlossning. Jag måste ha blivit gammal och tål mindre smärta för vissa gånger ville jag bara klappa till tatueraren och avsluta allt. Shit säger jag bara.

Dock kommer det bli grymt när det är klart men nu är det mest en massa kladd och svårt att se nya motiven för den som inte vet vad det är.

Nästa sittning blir 21:a januari.

 

När Magnus kom hem från att ha mött mamma åkte vi till Österns Pärla för att äta lite mat.

 

Kan inte sluta höra Elias i skallen när han sjunger sankta lucia. Han tror stenhårt att man sjunger FANTA lucia,så det är just det han gör..Lillgubben..

 

Nä nu kanske man borde slänga på sig lite spackel så att man inte ser ut som ett spöke imorgonbitti efter flera timmars film.

 

Trevlig Helg

Liams sista luciafirande på dagis är nu över,och jag fällde en och annan tår. Självklart var Elias oerhört söt men det är något extra när ens förstfödda ska ta ett nytt kliv i livet. Jag tycker att en annan står still och aldrig åldras men när man ser på barnen så inser man att den står inte så still som man tror.

 

Tanken var att barnen skull till mormor idag så att jag kunde gå på luciamovie night men nu är hon lite hängig så vi får se hur det blir. Väskan får stå packad så är det bara för Mange att skjutsa iväg dom efter dagis och mellis.

 

Huvudvärk i flera dagar/veckor samt frossa och en enorm trötthet är det jag har att bjuda på,någon som vill ta över?

 

Måste äta något så att man inte är helt tom i skallen när man ska sitta och bli tatuerad. Ungefär 5tim ska jag sitta idag. Längsta jag suttit,och då kommer det ändå behövas fler gånger efteråt.

 

Dags att göra lite nytta

Torsdag och Liams lediga dag. Tanken var att vi skulle göra något tillsammans med honom men just nu är han och pappan på leklandet. Kan ju bra att få lite egen tid med en av oss ibland också.

Här sitter jag,ensam. Med för mycket utrymme att tänka på saker och ting.

 

Imorgon är det äntligen dags att på börja en ny tatuering. Kommer ju dock få gå med den ofärdig tills man sparat ihop nästa omgång med pengar. Men vad gör det,kommer bli så bra när den är klar.

Inte bara tatuering imorgon utan även lucia movie night med Johanna.

 

Ikväll blir det Big Brother finalen med erika,bäst att hämta upp henne när hon slutat jobbet så man hinner se nått.

 

Finns så mycket jag vill skriva just nu men eftersom att det kan göra mer skada än nytta får jag sluta här för denna gång.

 

Haaaade

Texten verkar även göra extra mellanrum vissa gånger så att det blir jätte stora glapp mellan orden.

Liam är lämnad på dagis och vi har mysdag med Elias. Frågade vad han ville göra och får till svar "städa och bada med mamma". Haha ja det är bra att städa men kanske inget man räknar med att en liten treåring ska säga.

Får väl städa hans rum då så har man gjort lite iaf.

Imorgon ska jag åka ut till Norrsundet och hälsa på en vän,välbehövligt just nu känner jag.

Ska även hinna med att träffa en annan innan hon åker utomlands. Att det ska va så svårt med att få tiden att räcka till.

Fortsätta med städandet var det ja..

Idag hade Liam tid hos specialistandvården,barnsidan,så det blev inte speciellt mycket sömn för min del när jag kom hem från jobbet imorse.

Börjar känna mer och mer hur sömnbristen påverkar mig när jag har jobbat natt,jag tar aldrig igen den förlorade sömnen och det börjar märkas. Men vad ska man göra när man måste jobba?

 

När vi bara hade Liam kunde jag sova så länge som det behövdes även om det var efter nattjobb. När Elias kom har det ändrats och jag sover endast 3-4tim efter ett nattpass. Det är alldeles för litet jag vet,och det verkar alla tycka om att påpeka. Jag har försökt att sova betydligt längre men det går inte. Somnar oftast vid 08 och brukar vakna första svängen vid 10 nånting,kan oftast somna om ett tag men vid 11-11.30 brukar jag vara pigg som att klockan skulle vara tre eller mer. Brukar försöka ligga kvar i sängen även om jag är vaken men det är sällan jag pallar det.

Ska jag jobba en eller flera nätter så sover jag aldrig på dagen innan den första natten heller. Då har man oftast varit vaken med ungarna från halv sju tiden på morgonen,hela dagen och sen hela natten.

 

Tillbaks till tandläkarbesöket. När vi var på 5års kontroll med honom i Uppsala så ville tandläkaren där ta avtryck på tänderna,när man får såna där silvriga manicker med gegga på som dom trycker mot tänderna. Han totalvägrade och det gick knappt att få honom till stolen. Tandläkaren var stressad och blev otålig varpå hon blev lite för hårdhänt med en av modellerna som hon skulle testa så den rev honom på läppen. Han grät och skrek och ville absolut inte vara där. Hon sa flera gånger att han måste göra avtrycken så om han inte gjorde dom där och då skulle vi bli tvugna att komma tillbaks senare.

Det fick bli så men när kallelsen kom ringde jag och frågade om han inte kunde få göra det här på hemmaplan istället. Det gick att lösa som tur var. Första gången han fick komma till dom här i stan pratade tandläkaren bara med honom och visade hur det skulle gå till,han fick prova modellerna i lugn och ro utan gegga så att han skulle veta sen när det väl var dags. Men även själva provningen var jobbig för honom. Hans mun är väldigt liten och överläppen lite tajt av ärrvävnad så minsta modellen dom har är nästan för stor för honom.

 

Hon sa att han kunde få dricka "modighetsdricka" när själva avtrycket skulle tas,det innebar att han fick lugnande som gjorde honom lite mer medgörlig och inte lika spänd. Han skulle minnas upplevelsen men det negativa eller jobbiga skulle utebli från minnet och vi ombads att bara prata gott om undersökningen efteråt.

 

Så idag var det alltså dags. Det gick bra och han blev lite lullig. När han såg flera pappor så skakade han liksom på huvudet som att han trodde att då skakade han allt på plats. Han viskade även till mig att pappa är minsann en RIKTIG pirat. Det ni.

Vi fick stanna kvar där ett tag och resten av dagen fick han inte gå ensam i trappor eller klättra nånstans.

 

Imorgon ska Elias få vara ledig med oss och Liam ska gå på dagis,på torsdag gör vi tvärtom. Viktigt att dom får egen tid med mamma och pappa ibland. Samt lite tid ifrån varandra för just nu är dom som fastklistrade även om det endast leder till att någon blir less och så är bråket igång.

 

Alla sover förutom jag,också en jobbig sak när man jobbat natt. Att man inte kan somna i tid första natten man inte jobbar.

Kika på lite serier och sen krypa till kojs.

 

 

När vet man om man ska följa sina tankar och känslor eller sätta dom åt sidan?

Kan man alltid vara lycklig i en relation,oavsett om det handlar om vänskap eller kärlek?

På min ena arm står det tatuerat "följ ditt hjärta" och det är något som jag faktiskt tycker att man ska göra i den mån man kan. Men om man inte vågar följa sitt hjärta pga konsekvenser eller osäkerheten om hjärtat försöker lura en,hur gör man då?

Om hela ens kropp skriker JAA men hjärnan skriker desto högre ett NEEEJ vilket ska man då följa?

Självklart handlar mycket om yttre omständigheter vilket beslut man tar. Men kan man leva med sina/sitt beslut när hjärnan och hjärtat/lusten/kroppen säger olika saker? Då kommer beslutet alltid att kännas fel oavsett vilken del du väljer att lyssna på.

Jaja..bara vanligt måndagsblaj..

Ligger i soffan och är seg. Skulle vilja få känna lugnet över en hemmakväll men inatt blir det jobb igen,med bakis mode på.

Igår blev det en hel kväll med Erika och Jonna. Hämtade E på jobbet strax före kl 20 sen for vi hem till henne där vi satt och förfestade innan dans på harrys. 

När det stängde kl 02 tog J bussen hem och vi letade både efterfest och nått ställe utan en massa massa folk att äta på. Skippade maten och hoppade in i en taxi med nå folk.

Kom hem kl 05.30 imorse, har jag nog aldrig gjort förr..haha..

En trevlig kväll var det iaf😃

Fredag idag och med börjar helgen. Ledighet för dom flesta men även jobb för många andra,bla för mig.

Har varit på köpis med Erika och fyllt på det alkoholhaltiga lagret tills imorgon,passade även på att köpa några braller till Elias. Insåg att han tydligen har växt ur strl 98 och hade bara 3 par byxor kvar efter att denna storlek försvann.

Blev en lunch på Subway och en kaffe på Ikea. 

Ligger för tillfället med huvudvärk,som vanligt,och väntar på att klockan ska bli lite mer innan det är dags att hämta hem de små.

Imorse när jag hade kämpat barnen och stod på övervåningen med tvätten så hörde jag någon som skrek. Tittade ut och såg en kvinna som gick runt och ropade "hjälp mig". Tätt efter henne gick en man som ropade på henne och till slut fick fatt henne. Han förklarade att kvinnan hade alzheimers,att hon gått hemifrån och nu fick han inte hem henne.

Han höll henne i armen och hon gormade,skrek och viftade med armarna. Man riktigt såg hur jobbigt och ledsamt det var för honom,såg ut som att det var hans fru.

Jag förstår att det kallas en anhörig sjukdom,hemska ting!

Ambulansen kom iaf för att hjälpa till men knappt dom fick henne med sig.

Har precis hängt en maskin tvätt och skulle vilja sova några timmar. Skulle ha gjort det nu när dom varit på dagis men det går aldrig när man har sovit en hel natt.

Jaja..dags att röra på sig.. 

Ledig ikväll men imorgon är det dags igen.

Får se hur pigg man är på lördag när det är dags att svira. Kommer inte sova så värst bra när jag kommer hem efter jobbet på lör morgon eftersom att barnen är hemma. 

Hoppas att jag slipper bli fyllesjuk på söndag för då vankas det jobb igen.

Har precis varit och köpt en kandelaber,eller min kära make köpte den rättare sagt. Har velat ha en sån väldigt länge och nu var det ett bra pris.

När man inte ses som vanligt på helgerna så får man försöka göra det lite extra mysigt på vardagen,så ikväll blir det hämtmat för våran del när barnen somnat.

Hoppas alla har en bra torsdag 

Jaja..fortsätt simma fortsätt simma..

En i våran närhet är under utredning för en sjukdom,dom har konstaterat att person är sjuk men inte till vilken grad. Detta är något som jag ofta tänker på och trots en minst sagt stormig relation så känns det oerhört tragiskt och jobbigt.

Tankar på hur fort hela förloppet kommer ta och när man måste ordna större insatser finns hela tiden i huvudet. Ska man berätta något för barnen och isåfall vad säger man på bästa sätt?

 

Även om åldern såklart inte är den yngsta så är det hemskt att se hur en person kan förändras,även om personen är glad och visar upp ett yttre som att allt är bra.

 

Saker kan hända så fort i våra liv och man vet inte när det är ens egen tur. Jag kan ha en cancer som just i skrivande stund gottar sig i min kropp,min mamma kanske har något som brister inom sig om 1v eller så kanske Magnus halkar och blir förlamad. Dystert ja,men det kan faktiskt hända och man har inte en aning om när,var eller hur det sker. Alla säger att man ska ta tillvara på tiden med sina nära och kära just för att livet är så oförutsägbart,men trots det så lever vi inte efter denna regel speciellt noga. Vi bråkar,kallar varandra för saker,tar avstånd,snackar skit och lägger energi på alldeles för många onödiga saker. När tiden väl kommer och man inser att "oj den här personen kanske inte finns länge till" DÅ börjar man med skadereglering och vill göra rätt för sitt samvete. För vem vill skiljas som ovänner eller med att sista ordet var ett glåpord?

 

Jag har några personer i min närmaste omgivning som jag vet att jag borde prata mer med och kanske rensa luften en extra gång,men ändå tar det emot. Man vill inte erkänna att saker gör ont och börja rota i det som packats ner i livets ryggsäck. Att säga förlåt är oftast något som vi människor har svårt för,och just ett sådant ord kanske man måste säga innan det är försent och möjligheten är borta.

 

Att säga förlåt innebär inte att man måste trycka undan sina känslor och de ärr som man kanske fått i själen men man kan gå vidare. Glömma och förlåta är två helt olika saker. Men ändå bra att kunna göra. Jag vet att jag måste kunna godta en förlåtelse även om det tar emot för att jag enligt min åsikt har rätt att vara arg eller sårad. Men hur länge ska man behöva känna så? Jag måste säga "jag förlåter dig" och ändå kunna låta ärren vara kvar utan att det påverkar mitt nuvarande dagliga liv. Vad man varit med om har förmodligen format en till den man är idag och det kommer aldrig ändras. Dock kanske man måste lära sig att hantera sakerna på ett annant sätt allteftersom att man växer och bildar sig ett eget familjeliv.

 

Vet inte vad jag skriver längre,kanske låter som en massa blaj i era öron.

 

Kort och gott,tänk till en extra gång innan du fäller en nedlåtande kommentar för att du är arg eller är för stolt för att säga förlåt,en vacker dag kan det vara för sent och du kommer vilja göra just allt för att ha det ogjort.

 

 

Jag vet inte hur många gånger jag fått försvara mitt val när jag sagt att jag vill eller ska göra något nytt. Alltid är det någon som frågar VARFÖR?! Och sen kommer det en predikan om hur dumt det är,att man kommer ångra sig och att det är något som gamla sjömän eller kåkfarare har. Absolut opassande på en tjej/kvinna och framförallt så synligt som mina på armarna är.

Det skulle aldrig falla mig in att bete mig så mot en som är helt ren på huden. Självklart kan jag skoja och fråga när personen ska göra en tatuering men sen stannar det där. Jag utövar ingen slags påtryckning till att det är ett måste eller att man är dum/tråkig om man låter bli.

Så varför ska jag behöva utstå det?

Ja mina är väl rätt synliga men det är så jag vill ha det. Jag kommer fortsätta så länge jag känner att det finns motiv som passar. Näst på tur (den 12:e rättare sagt) är att jag ska påbörja en sleeve,dvs hela armen från axel till handled ska få färg. Hur långt tid det tar innan den är färdig beror på pengar,som med allt annat. Tid och pengar styr.

Nu inväntar vi dagens avsnitt av den icke juliga julkalendern och sen är det sovdags för de små.

Funderar,skriver,suddar,funderar lite till och stannar upp. Vad skriver man när det blir sådana här glapp mellan gångerna? Att skriva varenda grej som hänt,och inte hänt,är ingen idé. Att öppna upp sig totalt som man kanske egentligen vill är inte heller den bästa av idéer.

 

Vad vill folk läsa om? Vad vill JAG att andra ska få läsa? Hur mycket ska man dela med sig och vem skriver man egentligen för,sig själv eller läsarna?

 

Tredje december idag och jag ska jobba natt,andra natten av fyra denna vecka. Som tur är dom inte på rad. Är ledig tor och lör,då vankas det även en utekväll.

 

Jag har jobbat allt mindre på sjukhuset och ska försöka avveckla det helt. Istället har jag börjat mer på ett privat äldreboende i staden,som jag gick intro på i mars.

Där har jag träffat många trevliga nya kollegor men det är främst två stycken som jag klickar lite bättre med. Den ena är även mamma (Erika) till en av Elias bästa dagiskompisar och den andra är en tjej (Johanna) som snart flyttar hem till göteborg.

 

Luciamovie night är på intåg och den ska spenderas med Johanna,hoppas på bra filmer.

Barnen åker till mormor den natten eftersom att pappan ska upp och jobba den helgen.

 

Liam fyller snart 6år och man kan undra vart tiden tar vägen. Tycker att en annan inte åldras men ser man på barnen så inser man att åren går visst framåt. Sista luciafirandet på dagis för honom nästa vecka och han är med i kören.

 

Elias ska således stå på egna ben utan storebror och det kan nog vara nyttigt. Dom är ju knappt med varandra under dagistiden så det kanske inte blir någon större skillnad?!

 

Magnus har jobbat fm idag och är nu på julbord,vi kommer mötas i dörren i princip innan jag åker till jobbet. Det tar på ett äktenskap/förhållande/relation att inte få den här riktigt kvalitetstiden med varandra. Även om man ligger i varsin ände av soffan och halvsover/tittar på tv så är man ändå tillsammans. Förra helgen var första gången på x antal veckor som båda två var hemma.

 

Julfirandet kommer bli ganska tråkigt om jag får säga det själv. Maken jobbar 14-22 hela julhelgen och som dom allra flesta vet har jag min släkt i Luleå. Mamma bor i Edsbyn och kommer ev hit en sväng,eller juldagen som även är Magnus födelsedag. Har knappt köpt några julklappar heller,den där känslan infinner sig liksom inte.

 

Allt får bli som det blir,bara barnen är nöjda så är det bra.

 

Dags att ställa sig vid spisen och slava!