I dec skrev jag ett inlägg som heter "sjukdom" och det handlade om att någon inom familjen blivit sjuk.

 

Den som är sjuk är barnens farmor,Manges mamma,min svärmor.

Hon fick diagnosen Alzheimers före jul och det hela verkar gå ganska snabbt. Vissa dagar är bättre och andra sämre. Hon fyller 66år nästa månad så hon är inte speciellt gammal,detta har dock tydligen pågått några år redan innan det uppdagades.

 

När man tänker efter på saker som hänt och sagts så kan man förstå varför det gjorts. Det är tragiskt att se någon man känner försvinna in i en bubbla som dom gör mer eller mindre. Att höra saker sägas nu som i personens öron är helt sant men som en annan faktiskt vet inte alls stämmer är en olustig känsla.

 

Även om jag jobbar med personer i samma situation och vet hur det fungerar så är det inte alls samma sak när det drabbar någon i ens omgivning.

 

Relationen mellan mig och min svärmor,och mellan maken/hans mamma,har inte alltid varit den bästa. Men som tur var hade det blivit bättre innan detta inträffade och det i sin tur är skönt,så att man kan hjälpa alla inblandade om det behövs.

 

Min svägerska tar ett enormt stort ansvar och gör väldigt mycket för deras mamma,som självklart är mer än förståeligt. Men jag har påpekat att hon inte får glömma bort sitt egna liv och allt hon vill göra själv. Därför har jag sagt mer än en gång att hon måste be sin bror,min man,om mer hjälp. Även jag kan ställa upp och vi bor relativt nära svärmor.

Mange är en sån person som hjälper till om det frågas men har ganska svårt för att vara den som först frågar om hjälpen behövs. Han behöver liksom 10 sparkar i baken innan något händer.

Sen tycker han att det här är en svår och jobbig sak som sker.

 

Om jag tycker det känns sorgligt och tragiskt,vad ska då inte hennes barn tycka och känna!?

 

Vi har inte sagt så mycker till Liam och Elias ännu. Men det kommer väl snart.

 

I måndags skrev hon ett sms till mig och frågade om jag kunde komma och hälsa på,så det är därför jag ska dit idag. Jag blev lite chockad över att hon skrev just till mig men det var samtidigt väldigt roligt.

Man får ta vara på tiden som finns,med vem det än är.

En vacker dag har tiden runnit ut och då kan man inte ångra det man aldrig gjorde.

 

(Jag har fått tillåtelse av både Mange och hans syrra att skriva detta)

 

Sista dagen med vabb hoppas jag,imorgon är det dags att jobba lite.

Liam är på dagis idag men lillen fick en dag extra hemma,han är lite rädd för att äta mycket och tror att han ska spy igen. Trots att han inte gjort det sedan tisdagmorgon. Försöker locka med diverse saker för att han ska äta men icke.

 

Intervjun som jag var på i tisdagskväll gick bra,men jag vågar inte hoppas på något postivit besked imorgon även om det är det jag såklart vill ha. Snubblar nog på målsnöret,nej så ska man inte heller tänka. Kändes bra när jag satt där även om det kommer bli mycket att ta in och lära sig. Men hellre det än att fortsätta jaga timmar,efter snart 10år som vikarie är man ganska så less.

Och till er som undrar och tänker att jag borde blivit inlasad för länge sen,tyvärr är jag långt ifrån LAS på tex sjukhuset även fast jag jobbat där några månader 2010 men nästan konstant från 2012. För att komma upp i LAS dagarna ska man jobba i princip heltid månad ut och månad in. Det har jag aldrig gjort förutom under somrarna när Mange haft semester. Jag har ofta haft flera jobb samtidigt och jobbat ungefär 50% på vardera ställe.

Så ja,man kan kan faktiskt fastna som vikarie ett bra tag.

Jag söker hela tiden jobb,både inom vården och utanför. I hemstaden men även andra närliggande städer.

Om jag skulle få denna tjänst skulle det vara otroligt skönt men samtidigt lite skrämmande att få tillhöra något,en ordinarie arbetsgrupp.

Men som sagt...vågar inte hoppas på något,är mer inställd på ett "tack men nej tack" än ett "välkommen till oss" samtal.

 

Är fundersam över våran nya säng. Han på varuhuset tyckte att vi båda skulle ha en fast madrass,men när vi provade där förut sa en annan att jag skulle ha en medel och Mange en fast. Nu har vi iaf samma båda två och jag tycker att den är aningen för hård. Inge studs alls och ryggraden värker lite när jag vaknar,har även fått mer ont i höften sen jag sovit i den.

Man har sovgaranti så vi kan bara byta madrass till mig men dom vill att man sover ca 4v i den nya för att vara säker. Fjädringen släpper lite och den formas efter ägaren. Så vi får se om det blir bättre efter ett tag,nu är den ju ny och oprovad.

 

Snart helg och vi har inge speciellt planerat förutom en tur till Norrsundet på sön för att fira barnens ena kusin som fyllde 10år häromdagen.

 

Jag ska gå till svärmor när maken vaknat efter nattens jobb,sällskapa henne och kanske ta en promenad i det fina vädret.

 

Dags att hänga lite tvätt,längtar tills den nya maskinen kommer.

Jag älskar att ha foton runt omkring mig och i album. Dock har jag varit lite dålig på att framkalla senaste åren. Ska sätta mig någon kväll och göra en beställning från förra året.

 

Har köpt en vit ram som man ska ha 7 bilder i,den tänkte jag ha i sovrummet med bilder på oss och barnen.

 

Pappa har alltid haft en massa filmrullar i kylskåpet och nu har han börjat framkalla dessa. Foton från när jag var 8-15år. Vissa skickar han hit så det är roligt.

 

Idag skulle jag ha åkt iväg och rantat lite efter jobbet men får se hur det blir nu. Om jag kanske kan åka när Mange har vaknat. Måste ändå handla lite.

 

Vill ha sommar och värme nu. Kunna sitta på baksidan med en kopp svart eller åka till stranden för en heldag.

Resan till Turkiet känns väldigt långt fram men jag vet att bara sommaren kommer så går det fort.

 

Tvättmaskinen går varm här just nu,kör slut på den gamla ordentligt innan vi får den nya. Fördelen med den nya är att det är inbyggd torktumlare också så om jag hade velat fått något torkat snabbt som inatt hade det varit ett ypperligt tillfälle.

 

I söndags stod jag och Erika på loppis. Var inte så mycket folk men lite fick jag sålt. Hade lovat att Liam skulle få pengar för sina grejer och såklart gick dom ganska snabbt. Blev ingen stor förtjänst men så länge jag tjänar in bordsavgiften är jag nöjd,och det gjorde jag.

 

Får se hur länge bloggen hålls ajour denna gång.

Ja precis som rubriken lyder så har vi återigen sjukstuga,förra veckan hade Liam magsjuka och igårkväll var det Elias tur. Känns verkligen trist eftersom att jag hade jobb inbokat hela tis-fre men nu kan jag bara jobba fre om jag har tur.  Elias verkar ha fått en värre variant än brorsan för han får inte ens behålla vatten och jag har tappat räkningen på hur många ggr han har spytt. Med Liam var det bara 3ggr sen inge mer.

Mange har nattvecka så han skulle förlora mer på att vabba än vad jag gör. Därför är jag hemma även denna gång.

 

Tanken på att det skulle vara nått på dagis som gör att dom blir sjuka har slagit mig,båda blev sjuka efter en helg när dom kom tillbaks dit. Att Elias skulle fått det från Liam som nu har varit frisk sen i torsdags känns lite långsökt. Men vem vet. Bara att invänta våran tur.

 

Igår köpte vi en ny säng och sängram. En gång förut har jag fått en helt ny madrass och det var i högstadiet. Vi har aldrig köpt en ny under våra snart 12år tillsammans. Alltid köpt begagnade men nu var det dags att unna oss en säng som ingen annan hade legat i före oss.

Tyvärr bestod ju natten mest av vaken tid så jag har inte riktigt kunnat njuta av den,får hoppas kommande natt blir lite bättre för lillen.

Även en ny tvättmaskin är på väg,känns skönt och var behövligt. Den vi har nu köpte vi av tidigare hyresgäster och den har några år på nacken,tvättar bla sönder kläderna för att det är en dålig trumma och läcker ut massa vatten. Så det var en nödvändig sak att uppdatera.

 

Ungarna tittar på Jecko och Jessie,som den minsta killen i huset verkligen älskar. Ska köpa biljetter till deras show här i staden nästa månad. Det kommer garanterat uppskattas.

 

Ikväll ska jag på en arbetsintervju,får se hur det går men hoppas att det här kan vara den sista pusselbiten som ska på plats. En fast tjänst på 80% dagtid. Håll några extra tår för mig när det är dags.

 

På fredag har vi 5årig bröllopsdag. Blir en lugn sådan,ska fira helgen efter när barnen är hos mormor.

 

Elias förstår inte att han spyr om han äter eller dricker så han ska prompt ha något. Kommer bli en lång dag det här,kaffet får stå redo.

 

 

 

 

Redan ny månad,våren är på intåg och snön ska bort.

 

Maken har jobbhelg så han sover just nu,ungarna ser på lego film och jag läser gamla inlägg från när jag var gravid med Liam. Ibland får man ta fram skämskudden över hur "barnsligt" man skrev. Får skylla på åldern.

 

Vad har hänt sedan senaste inlägget? Inte speciellt mycket,dagarna ser rätt lika ut hela tiden. Tråkigt men sant. Enda stora grejen är väl att jag och Erika bokat en resa till Turkiet i början på sep. Ska bli skönt att få komma iväg,trist att det är så lång tid kvar bara.

 

Jobbfronten ser lika död ut som vanligt. Man hankar sig fram med detta timjobb,söker annat och tittar på utbildningar. Får se vad som händer.

 

Nästa söndag är det loppis så det är bara till att leta fram allt man är less på här hemma och se om man kan få någon slant för skroten. Skrot för mig,nytt för andra.

 

Bröllopsdag närmar sig. Inget planerat och blir nog ganska lugnt skulle jag tro.

 

Har alltid så många tankar om vad jag ska skriva men det hamnar sällan här. När jag väl börjar vill jag inte skriva lägre. Konstigt det där.

 

Fortsätta att kika i arkivet nu.